Den första försöksparken anlades på statens mark vid Böda skogskola 1860.
1883 kom särskilda statliga stadgar för skogsskolorna som angav att man skulle utveckla skogshushållningen ”på rationell grund”. Detta innebar i praktiken att alla landets dåtida skogsskolor bedrev olika forskningsförsök. Av dessa låg Böda, Omberg, Kolleberga och Halleberg på nuvarande Sveaskogs mark och här finns än idag rester efter denna tidiga forskning. År 1895 inrättades Bjurfors skogsskola på statens mark och även där bedrevs omfattande fältförsök.
Sveaskog har idag totalt avsatt 8000 hektar skogsmark fördelade på sex försöksparker, från Tönnersjöheden i söder (Halland) till Ätnarova i norr (Norrbotten).
Varför försöksparker?
Syftet med försöksparkerna är att tillhandahålla mark för olika typer av fältförsök samt ansvara för anläggning, underhåll och datainsamling. I speciella program studeras förändringar i vegetation, skogsbestånd och omgivningsförhållanden i luft och mark.
Långsiktiga fältförsök har varit avgörande för vår kunskap om skog och skogbruk och har haft en mycket stor betydelse för skogsbrukets utveckling i Sverige.