Aspfjäril Limentis populi
Aspfjärilen är en av Europas största dagfjärilar och trivs i asprika lövskogar. Oftast håller den till högt upp i trädkronorna men den kan även ses på en grusväg där den dricker vatten från en pöl. Fjärilen sitter också gärna på dynga – faktiskt hellre än blommor eftersom den är på jakt efter mineralämnen. Aspfjärilens larver är bruna första året och syns ofta ute på aspens bladspetsar. Under hösten bygger den ett bo av bladbitar och övervintrar. När den kommer ut från sitt cigarrliknande ide är larven grön med vita och violettbruna fläckar. I början av sommaren gör den sin kokong och börjar omvandlingen till fjäril.
Bäver Castor fiber
Bävern är Europas största gnagare och bor i byggda hyddor eller hålor grävda i strandbrinken. Den omfattande jakten under 1800-talet ledde till att bävern utrotades i Sverige och i många andra länder. 1922 inplanterades bävern igen och nu finns ca 100 000 bävrar runt om i landet. Den lever i alla typer av inlandsvatten som inte är alltför strömmande. Födan består under sommaren främst av vattenväxter och örter. Övriga tider på året äter den bark, kvistar och löv från lövträd. Bävern fäller träd genom att snabbt och skickligt gnaga med sina mejselformiga framtänder runt stamroten. Djuret är unikt genom att kunna förändra miljön så att den passar dess levnadssätt. Genom att bygga dammar översvämmas stora områden och bävern kan lättare flotta grenarna från träden den fäller.
Mindre hackspett Dendrocopos minor
Sveriges minsta hackspett finns spridd över hela landet. Den är inte mycket större än en nötväcka och kan vara lätt att missa i skogen. Hackspetten trivs i gamla lövdominerade skogar eftersom den under vintertid söker sin föda i gamla döda träd. Bristen på sådana miljöer gör att arten liksom många andra hackspettar blivit mindre vanlig.
Spillkråka Dryocopus martius
Spillkråkan är en stor hackspett som föredrar äldre barrskog, gärna med inslag av grova aspar och gamla tallar. Ofta hackar fågeln ut sitt bohål i en tall. Spillkråkan är en insektsätare med hästmyror som favoritföda. Alla bohål den lämnar efter sig gör den till en viktig nyckelart för många andra fågelarter i skogen som gärna flyttar in i lediga hål.
Gråspett Picus canus
I Färnas skogsmiljöer med många gamla träd och mycket död ved trivs många hackspettsarter. Gråspetten finns framför allt i norra delen av Sverige och föredrar lövrika barrblandskogar, gärna med inslag av äldre asp. Den är nära släkt med gröngölingen, men är inte lika specialiserad på myror. Fågeln äter larver av träborrande insekter och på hösten även rönnbär. Flera häckande par av arten finns i Ekopark Färnas finaste aspmiljöer.
Bäckslända Nemoura dubitans
En raritet i form av den ovanliga bäcksländan Nemoura dubitans har påträffats i Kampkällan i Ekopark Färna. I de över 20 000 prov på vattenlevande smådjur som tagits från Skåne till Treriksröset har arten bara påträffats på två ställen – det andra ca 1 km sydväst om Kampkällan. Arten Nemoura dubitans är rödlistad i hotkategori VU, vilket innebär att den betraktas som sårbar. Ytterst lite är känt om denna slända vilket främst beror på att den är så sällsynt. Djuret blir maximalt 10 mm långt. Färgen är varmt gulbrun. Larver påträffas endast under vintern och de kläcks till vingad insekt under april-maj. Sannolikt tillbringar bäcksländan hela sommaren och hösten som ägg. Arten livnär sig troligen i huvudsak av nedfallna löv.