Här följer några exempel på arter, både vanliga och ovanliga, som påträffats i ekoparken
Aspgelélav Collema subnigrescens
Familjen gelélavar är en grupp brunaktiga bladlavar som växer på stammen av gamla lövträd. Aspgelélaven sväller i väta och blir mjuk och kladdig. Många gelélavar är hotade av modernt skogsbruk och luftföroreningar. Lavarna inom denna familj är bra ”signalarter”. Det vill säga förekomsten av dem tyder på att miljön har höga naturvärden, där många andra hotade arter kan trivas.
Kandelabersvamp Clavicorona pyxidata
Med sina spröda utskott liknar svampen en flerarmad ljusstake. I Flena hage finns just den ekologiska nisch som svampen behöver – murkna gamla döda aspar. Eftersom den miljön är sällsynt är kandelabersvampen listad som en hotad art. Sina fingerlika utskott till trots är svampen inte nära släkt med fingersvamparna utan hör till en egen familj.
Blåsippa Hepatica nobilis
När blåsipporna blommar här är de ett välkommet vårtecken. Att blommorna kommer så tidigt beror på att knopparna bildas redan året innan och ligger klara att slå ut när värmen kommer. Blåsippan är en växt som kan bli mycket gammal. Blommorna växer ut från spetsen av en grov jordstam som kan vara flera hundra år. Vår populära vårblomma ger också mat till myrorna. När sipporna vissnat böjer de sig mot marken där myror hämtar frukterna som bildats. Har blåsippan tur sprider den hungriga myran fröna på vägen hem till stacken.
Koralltaggsvampen Hericium coralloides
Den vackert vita svampen påminner om stelnat stearin. Koralltaggsvampen växer på lågor, fallna stammar av gamla lövträd. I den här trakten återfinns svampen på murkna asplågor. Viktigt för dess fortlevnad och utveckling är att det finns och nyskapas död ved av lövträd.
Vedtrappmossa Anastrophyllum hellerianum
Vedtrappmossa är en mycket liten mossa som känns igen på sina upprätta skott med vinröda groddkorn i spetsen. Den är en hotad art som behöver liggande, döda träd för att överleva. I ekoparken växer den främst på långt nedbrutna granlågor i den gamla, skuggiga och fuktiga skogen.
Garnlav Alectoria sarmentosa
Den ljust gröngula garnlaven kan bli flera decimeter lång – imponerande eftersom den bara växer med någon enstaka millimeter per år. Ett sätt att sprida sig är genom att en del av laven går av för att sedan föras bort med vinden till ett nytt träd. Gemensamt för skägg-, garn- och andra hänglavar är att de behöver riktigt gamla träd att växa på och en relativt fuktig miljö för att trivas. Flera av skogens småfåglar är beroende av hänglavar under vinterperioden där de kan hitta insekter och andra småkryp som föda. Hänglavar var förr vanliga i skogen men luftföroreningar och det moderna skogbruket har gjort att de idag främst finns kvar i gamla skogar.