1 Svevallen ödesböle är en boplats som övergavs redan på medeltiden – troligen omkring 1350 då pesten kom till Jämtland. Än i dag syns rester av odlingsrösen och gamla åkrar. Svevallen är en vacker rastplats med utsikt över blommande ängar och en gammal fäbod. Här står också en stenbänk till minne av ekoparkens invigning.
2 Brudstenen står längs den gamla pilgrimsleden. Här rastade folket från Åsarna på sin långa väg till kyrkan i Berg, innan Åsarna fick ett eget kapell. Det finns flera sägner om hur stenen fick sitt namn. En av dem handlar om en brud som tappade sin vigselring då hon satt och vilade vid stenen.
3 Tjärdalar finns rester av på två platser i ekoparken. Här ser du spår av den trattformade plats där veden packades och eldades, och anar var tjärstocken låg i sluttningen nedanför, där den heta tjäran rann ut. Att bränna kådrika tallstubbar för att få fram tjära är ett gammalt hantverk i Sveriges skogsbygder.
4 Pilgrimsleden är en medeltida vallfartsled, där pilgrimmer än i dag vandrar för att komma till Olaf den Heliges grav i Trondheim. Pilgrimsvandringar görs av många olika skäl, men förr i tiden var många ålagda av kyrkan att genomföra vandringen för att sona synder och brott.
5 Börjestens ödesböle är ekoparkens andra medeltida boplats, även den övergiven sedan 1300-talet.
6 Skoterleden som korsar ekoparken förbinder lederna mellan Oviksfjällen och södra Jämtland.
7 Blästerugnen användes förr för att skilja järnet från myrmalmen. Rester av den runda stenugnen syns än i dag, med stenar som har svartnat av eld. Dessutom finns en gammal kolningsgrop och flera slagghögar. Järnframställning är en viktig konst som varit känd i Jämtland under närmare 2000 år.
8 Blästplatsen är en gammal järnframställningsplats med två gropar på cirka tre meter i diameter. I vallen omkring dem finns svarta slaggrester.
9 En kolbotten syns här som en plattad cirkel på marken och en bit ner i jorden kan du hitta rester av kol. Kolmilor anlades flitigt i skogarna från förra sekelskiftet och fram till 1940-talet. Genom att bränna ved i runda högar, kolbottnar, och täcka dem med jord för att stänga syret ute, fick man fram det åtråvärda kolet.
10 Bergvallen är en av ekoparkens tre övergivna fäbodar. Här tillbringade kreatur och fäbodkvinnor somrarna ända in på 1900-talet.
11 Kaptensvallen är ett gammalt militärboställe som numera ligger öde.
12 En blästplats med ytterligare en blästerugn och högar av svarta slaggrester.
13 Karl den XI:s väg lär ha varit konungens resväg en gång under 1600-talet.
14 Skogsfru är en liten vit orkidé som dyker upp där det behagar den och sedan ofta försvinner spårlöst. Men här i den fuktiga granskogen blommar den pålitligt i juli-augusti varje år.
15 Ridvägen till Lättsjön är 2,5 kilometer och går genom solöppna gamla tallskogar och över fina små skogsbäckar.
16 Galhammarbäcksravinen är en djup ravin med ett plockepinn av fallna granar och tallar. I den fuktiga gammelskogen finns många exklusiva arter; trådbrosklav i grangrenarna, blackticka under grova fallna träd och tretåig hackspett som hackar i ringar runt stammarna.
17 Domäntallarna är ett tiotal stolta, gamla tallar med cirka 400 år på nacken. De skyddades redan 1937 och fick då brickor med Domänstyrelsens emblem som ännu sitter kvar.
18 Spår av medeltida jordbruk syns här i form av odlingsrösen och terasskanter från åkrar som övergavs intill ödesbölena på medeltiden.