Övergången från barrskogshögland till lövskogar och jordbrukslandskap ger en ovanlig rikedom av arter och naturmiljöer i Kilsbergen.
Dessutom finns en relativt hög andel äldre skog trots områdets långa brukningshistoria. Dessa faktorer tillsammans med speciella geologiska förhållanden medverkar till att Kilsbergsförkastningen klassas som riksintressant för naturvård.
Tallnaturskog längs branter
Tallnaturskogen i ekoparken står framför allt längs branter och på karga krön. Här finns gott om 120-180-åriga gammeltallar med grov bark och vridna grenar. Ett fåtal bär spår av skogsbränder men på grund av den intensiva brukningshistoriken är tallar med brandljud ovanliga i Kilsbergen.
Rika och fattiga granskogar
Ekopark Kilsbergen har med syd- och mellansvenska mått en ovanligt hög andel grannaturskog. Ofta finns den i dalgångar och på branta sluttningar där klimatet är skuggigt och fuktigt. En del av skogen står på översilad, kalkpåverkad och bördig mark. Där blir granarna grova och vegetationen frodig, med gott om fallna döda träd och lövträd. Artrikedomen är stor med bland annat den väldoftande myskmåran och de hotade svamparna violgubbe och gränsticka.
Där jordmånen är tunnare blir granskogen genast mer gles och långsamväxande. Korta granar med smalt sluttande toppar växer långsamma millimeter mellan åren. Typiska arter är garnlaven som klänger i grenarna och den tretåiga hackspetten som hackar sina ringar kring stammarna.
Gammelskog i sprickdalar
Några av de mest storslagna miljöerna i ekoparken är Trolldalarna med sina tre sprickdalar. De bildades när inlandsisen smälte och smältvatten blandat med sten och grus forsade fram i sprickor och slipade ned bergssidorna.
I de otillgängliga dalarna har skogen stått orörd i många år. Gammal granskog växer i de branta sluttningarna och på krönen står tallar som är flera hundra år gamla. Mossan växer tät över fallna granar och den trolska naturen påminner om alla de övernaturliga väsen som finns kring Kilsbergen enligt berättelserna.
Gott om lövträd
Lövskog har blivit en bristvara i hela Sverige - många av lövskogens arter minskar och riskerar till och med att försvinna på sikt. I Ekopark Kilsbergen är vart fjärde träd ett lövträd vilket är en hög andel jämfört med andra skogsområden i regionen. I Kilsbergen finns därför många lövskogsberoende arter, som till exempel hasselmus, lunglav, gelélavar och mindre hackspett.
Dock är drygt hälften av lövträden i ekoparken under 30 år och det råder alltså fortfarande brist på gamla lövskogar. Sveaskog kommer att jobba intensivt för att bevara och nyskapa lövskog i ekoparken.