Dödisområdet Nirra. I området från Nirra och norrut finns ett så kallat dödisområde. Här är landskapet kuperat med mängder av små klarvattentjärnar, myrar och höjdryggar med gamla grova tallar. Ursprunget är en så kallad Veikimorän som byggs upp av moränmaterial, isälvsoch sjösediment. Nirra är ett mycket vackert och välbesökt område av allt från skolklasser till naturintresserade.
Iso Leipipir. Iso Leipipir är ekoparkens högsta berg med sina 593 meter över havet. Det krävs en rejäl promenad för att ta sig hit, men utsikten över ekoparken är milsvid.
Rippakkovuoma. Rippakovuoma är en gammal slåttermyr med ett mycket rikt fågelliv och en intressant plats för fågelintresserade. Här har bland annat dvärgbeckasin skådats.
Ätnarova naturreservat. Ätnarova naturreservat är 94 hektar stort och återfinns i ekoparkens nordöstra hörn. Reservatet kännetecknas av sin mäktiga urskog med olikåldrig tall och gran där de äldsta tallarna är över 400 år gamla och över två meter i omkrets i brösthöjd.
Sitnuvaara. På den sydöstra delen av Sitnuvaara finns en mycket vacker gammal talldominerad barrskog. Här är flera tallar över 400 år.
Härdar. Spår av gamla tidens bosättningar finns spridda över ekoparken. De mest synliga är ett par härdar (gamla eldstäder) som ligger vackert beläget cirka 500 meter från östra vägändan i Nirra.
Hermelins ridled. På Hermelins ridled hörs historiska vingslag. På 1700-1800 fraktades vintertid cirka 600 ton malm per år längs leden med hjälp av renar. Varje ren kunde dra cirka 150 kg. Sommartid tjänade leden som kommunikation med kuststäderna. Hermelins ridled har under de senaste åren restaurerats och märkts ut och används numera bland annat under löptävlingen ”Dunderdygnet”. Den del av leden som går genom ekoparken är cirka två mil lång.