"När det gäller naturhänsyn har vi än så länge fokuserat på de naturvärden som finns i dag. Om vi i stället kunde återse dagens skogslandskap 50-200 år framåt i tiden skulle den generella naturhänsynens värde för biologisk mångfald öka drastiskt.”
”Naturhänsynen som lämnas i dag kommer helt enkelt att skapa framtida unika ” nyckellandskap” för biologisk mångfald”. Så säger Stefan Bleckert i sitt debattinlägg i Forum Sveaskog nr 3 / 2009. Men hur säkra är hans postulat?
Lovsången till den svenska modellen kräver att åtminstone två förutsättningar är uppfyllda:
- att skogen är statisk
- att den generella hänsynen fungerar enligt överenskomna regler.
Jag har kunnat följa utvecklingen på ett stort antal FSC-hyggen i södra Norrbotten under de senaste 10 åren och kan konstatera att skogen inte alls är statisk. Träd som sparats som generell hänsyn, t.ex. evighetsträd på kalhyggen och träd i öppna kantzoner decimeras i alldeles för snabb takt för att stå kvar om 100 år. Betänk att det räcker med att 1 träd per hektar blåser omkull vart 10 år. Om 100 år återstår då inte ett enda av de lämnade 10 träden som FSC-åtagandet kräver idag! Lägg därtill att det som lämnas som evighetsträd sällan är kraftiga, stormfasta träd såsom stadgas i FSC-åtagandet, utan grupper av unga, klena tallar eller granar. De stormfasta, som skulle ha sparats för att nå den målsättning som Stefan Bleckert beskriver, hamnar i stället i virkestravarna.
Mot detta kan invändas att evighetsträden som blåser omkull ju blir död ved till nytta för mångfalden, särskilt om det är grova träd. Javisst, med det förutsätter att träden blir kvar på hygget. Men så är det inte. I verkligheten blir bara stubben av rotvältan kvar. Resten blir alltjämt sågtimmer. Exempel finns t.o.m. i ekoparker.
Den andra förutsättningen som krävs är att den generella hänsynen fungerar. Gör den det? I så fall skulle inte nära 30 procent av avverkningar på privatägd mark och ca 20 procent hos det övriga skogsbruket få underkänt när det gäller skogsvårdslagens krav på generell hänsyn (Skogsstyrelsens uppföljning 2008). För FSC blir det ännu sämre.
Det är riktigt att det som återstår om 100 år av nu gjord generell hänsyn arealmässigt kommer att dominera skogslandskapet. Men kvaliteten är en mycket öppen fråga. Därför är det nödvändigt att fortsätta skapa nya reservat i den omfattning som framgick ur Skogsstyrelsens fördjupade utredning. Denna visade att ytterligare en halv miljon hektar produktiv skogsmark behövs till naturvård om den biologiska mångfalden skall klaras. Detta under förutsättning att även den generella hänsynen enligt skogsvårdslagen klaras.
Skulle det visa sig att de 4 procent av den produktiva skogsmarken nedanför fjällskogen som i så fall blir naturreservat är för mycket är ingen skada skedd. Skogen springer inte sin väg, den hålls där den står och kan börja brukas. Timret hinner bara bli ännu bättre.
För övrigt föreslår jag att Sveaskog skapar ett antal provytor på redan gjorda slutavverkningar i Norrbotten (och andra län) och sedan under de kommande 100 åren årligen följer hur det går med träden som sparats som generell hänsyn. Då först får vi facit på om 10 sparade träd per hektar är rätt antal, samt ser resultatet av generell naturhänsyn. Innan dess tycker jag att det är alltför tidigt att sjunga den svenska modellens lov.
Till sist en eloge till Stefan Bleckert och hans nära medarbetare Peter Bergman för deras uthålliga arbete med att reformera Sveaskogs naturvård efter spåren av AssiDomän för vilka naturhänsyn i Norrbottens skogar var ett okänt begrepp. Fortsätt på den inslagna vägen, stanna inte för tidigt. Vi är inte i mål ännu.
Björn Mildh
Ledamot, Skydda Skogen
Sveaskog svarar:
Tack Björn för ditt debattinlägg. Jag håller i stort med dig. Om visionen om framtidsskogen - att den generella naturhänsynens värde för biologisk mångfald kommer att öka dramatiskt om 50-200 år – ska bli verklighet så krävs både uthållighet och förändringar.
Sveaskog lämnar idag i snitt 36 träd per hektar vid avverkning. Stormarna kommer att påverka överlevnaden hos dessa träd. Om 15-20 träd överlever och blir jätteträd så är vi nöjda. De naturvårdsträd som blåser ner ska förstås få ligga kvar som lågor och bilda död ved till nytta för skogens alla vedlevande organismer.
Om snittet hade varit tio lämnade träd, som du beskriver i ditt exempel, och man dessutom hämtar de vindfällen som bildas, så håller jag helt med dig om att visionen om framtidsskogen inte kan uppnås.
Du har också rätt när det gäller vikten av att prioritera rätt träd som naturhänsyn. Det vill säga om man lämnar kvar de klena träden som naturhänsyn och avverkar de grova till produktion så försämras naturhänsynens möjligheter att gynna hotade arter markant. Sveaskog har därför som grundläggande instruktion att naturhänsynen ska utformas av de äldsta och grövsta träden. På detta sätt blir den ekologiska leveranstiden betydligt kortare.
När det gäller frågan om naturreservat och generell naturhänsyn så är båda viktiga. Skogar med höga naturvärden bör skyddas som reservat eller som frivilligt avsatta naturvårdsskogar. Den generella naturhänsynen ska förstärka och komplettera de skyddade områdena för att på så sätt nå bästa möjliga resultat på landskapsnivå.
Syftet med att lyfta fram visionen om den generella naturhänsynens framtida värden är i första hand att skapa förståelse för varför man bör lämna generell naturhänsyn och vilken potential den har inför framtiden. På så sätt motiverar vi till goda insatser.
Stefan Bleckert
Naturvårdschef, Sveaskog