Debattartikel till ATL
Det är drygt 15 år sedan riksdagen beslutade att svensk skogspolitik skulle kännetecknas av två jämställda mål – ett miljömål och ett produktionsmål. Den skogsbruksmodell som vuxit fram därefter har blivit en framgångssaga. Sverige har ett skogsbruk, med en rationell produktion och utvecklad miljöhänsyn, som vi kan vara stolta över och som skapar välfärd. Men den senaste tidens debatt visar att modellen inte är okontroversiell.
Skogsstyrelsen genomför under mars och april en turné runt om i landet med titeln ”Hållbara utsikter för skogen”. Temat för dessa övningar är att diskutera hur mycket skog vi kan avverka i framtiden och hur det framtida skogsbruket ska bedrivas. Det är en angelägen diskussion, inte minst när skogsnäringen är satt under hård press av konjunkturella skäl.
Jag är en av dem som har glädjen att få tala vid dessa tillfällen. Och en sak som slår mig är hur nyttigt det är med en reflektion och genomgång av det svenska skogsbrukets villkor och mål, även inför en sådan intresserad och kunnig skara.
Den svenska modellen, det vill säga trakthyggesbruk i kombination med god miljöhänsyn, tar sin utgångspunkt i det hyggesbruk som infördes i stor skala på 1950-talet. I flera decennier var hyggena stora och kala, men de senaste 15 åren har hyggesbruket utvecklats. Idag kännetecknas hyggena av sk generell hänsyn i form av kantzoner, hänsynsytor, trädgrupper, evighetsträd och högstubbar. Tiden är en ofta bortglömd aspekt, men här är den på vår sida - de skogar som växer upp på dagens hyggen kommer att hålla höga naturvärden!
Jag minns hur det fanns skeptiker i flera läger som ifrågasatte kombinationen med naturvård på all areal. Men just denna balans har utvecklats till en styrka för svensk skogsnäring, inte minst i ett internationellt perspektiv. Den svenska modellen har visat sig fungera väldigt bra. Ännu kan vi bli bättre på både produktion och naturvård, men vi har redan goda resultat att glädjas åt. Virkesförråd, tillväxt och avverkningsvolymer ökar, samtidigt som vi ser att den biologiska mångfalden gynnas av generell hänsyn som kombineras med avsättningar av naturreservat, naturvårdsskogar, ekoparker etc.
Vi nås av positiva signaler om att många av skogens rödlistade fåglar och insekter visar positiva utvecklingstrender de senaste 10-15 åren. Tyvärr framkommer inte detta i media, där svenskt skogsbruk närmast slentrianmässigt ges en negativ bild. Det är t ex mycket vanligt att begreppet ”det moderna skogsbruket” används för det skogsbruk som bedrivits från 1950 fram till idag – trots den oerhörda utveckling som skett inte minst på naturvårdens område från början av 1990-talet. Här har vi en uppgift att berätta om våra framsteg.
Den svenska modellen väcker också kritik från anhängare av andra avverkningsmetoder. Den senaste debatten, som för någon månad sedan pågick i lokalpress, fackmedia och rikstidningar, gällde frågan om ”befriande gallring”. En metod som saknar både det praktiska och vetenskapliga stöd som måste till innan avsteg från vår svenska modell kan motiveras.
Det är ett styrkebesked att vi har en levande debatt där olika åsikter kan ventileras. Och det är i grunden positivt att det svenska skogsbruket tilldrar sig intresse från media. Men låt oss föra debatten med beaktande av framgången i den svenska modellen. Det är den värd.
Herman Sundqvist
skogschef Sveaskog