Bland eleverna i Råneåskolan i Norrbotten finns framtidens jägare. Pernilla Löf är en av de elever som nappat på erbjudandet att läsa in jägarexamen under skoltid.
– Jag älskar att vara ute i skogen, säger hon.
Jägarstammen blir allt äldre och jägarförbunden har problem med rekryteringen av nya, unga jägare. Det problemet finns inte i Råneå i Norrbotten. I snart trettio år har högstadieeleverna vid Råneskolan haft möjlighet att ta jägarexamen under skoltid.
– Pappa har alltid jagat och jag är uppväxt med jakt och älgkött men det är först nu som jag blivit mer intresserad, säger 14-åriga Pernilla Löf.
Hon är en av sextiofem högstadieelever som valt att läsa in jägarexamen och just den här morgonen är en skoldag utöver de vanliga. Tillsammans med jakterfarna lärare och föräldrar väntar ska eleverna jaga på kronojaktsområdet Tjuvbäcken som ligger nordväst om samhället Morjärv i Norrbotten. Jakten är ett led i den utbildningssatsning som pågått sedan 1982.
– Det är lite småkallt nu men det ska bli spännande, säger Pernilla Löf när hon kurar ihop sig samtidigt som läraren Kjell Brännström går igenom de olika jaktpassen.
Glädjeskutt i snön
Under morgonens jaktmöte ligger morgondiset som ett tungt sjok över markerna, men som på en given signal börjar dimman och molnen att lätta och plötsligt öppnar sig himlen.
När Pernilla Löf släpper ut familjehunden Boss ur bilen tumlar han runt i snön och utstrålar ren och skär lycka över att vara ute i det fria.
– Man ser på honom att han tycker om det här. Han vet vad som väntar, säger Pernilla och ler.
Merparten av eleverna har tilldelats olika pass att vaka över men Pernilla och hennes pappa Ronny ska jaga med hund.
Några kilometer längre bort befinner sig läraren Kjell Brännström. I början av 80-talet var han med om att starta den för en högstadieskolan så unika verksamheten. Ett antal rektorer har passerat men alla har backat upp verksamheten.
– Det är nästan ett måste att alla stöttar detta om vi ska få det att fungera. De lärare som inte är med som jaktledare får täcka upp och ta våra lektioner, säger han.
Sveaskog sponsrar jakten
Råneskolans satsning på att utbilda unga jägare har vuxit under de snart trettio år som verksamheten pågått. I dag är nästan hälften av jägareleverna tjejer. Sedan tio år tillbaka har eleverna möjlighet att få delta i älgjakter och just den här dagen är det Sveaskog som har bjudit in jaktlaget på tjugo personer.
– Det här är oerhört värdefullt för oss. De får komma ut ur skolmiljön och uppleva riktig jakt i fin natur. Och det här är kanonmarker. Här har vi varit i flera år och vi har alltid fått skjuta älg, säger Kjell Brännström.
Sveaskog bjuder bland annat på de 5 087 kronor som fällavgiften utgör. Älgköttet används sedan i hemkunskapsundervisningen där eleverna gör allt från köttbullar till soppa. För många kan det låta väldigt lyxigt när hemkunskapsläraren Inger B Larsson berättar att man inte använder sig av annat än älgkött i undervisningen.
– I dessa spartider hade vi aldrig haft råd att köpa det här köttet. Det är helt suveränt och så värdefullt för oss. Jag ser det som ett stort mervärde att eleverna har fått vara med hela vägen, från jakt och styckning till att göra köttfärs och slutligen tillreda maten, säger hon.
Växer med ansvaret
Att fostra barn att använda vapen kan vara kontroversiellt, men Kjell Brännström säger med eftertryck att man är mycket noggrann med den del som handlar om ansvar och säkerhet.
– Det här är jakt och jakt är ansvar. Och elever växer med ansvar, det har vi sett. Vi har dessutom eleverna under noggrann uppsikt hela tiden, berättar han.
Det har faktiskt hänt att skolan nekat elever att delta just på grund av att eleven visat dåligt omdöme.
– Elever som visar dåligt omdöme kan man inte sätta ett vapen i händerna på. De måste få mogna till. Här är man med för att man vill det, det är elevens val, och det finns inget utrymme för svammel, säger han.
För Pernilla Löf blev det en kämpig dag i älgskogen. Fem timmars promenad i två decimeter tjock snö tog på krafterna. En av passkyttarna såg en älg men närmare än så kom man inte den här gången.
Pernilla Löf kan ändå blicka tillbaka på en fin dag i skogen:
– Det har varit bra men nu är jag trött. Vi får kommat tillbaka någon annan dag. Då kanske vi har bättre jaktlycka.
Text och foto: Joakim Nordlund