Unga tallplantor kräver mycket ljus och en jord utan alltför mycket konkurrens av mossor och ris för att kunna växa. Därför är tallen en av många brandgynnade arter. Den har svårare att ta sig upp i sluten skog och om branden inte återkommer ungefär vart hundrade år så växer granen in och tar över på många marker.
Sedan storbranden i Ejheden har folk i bygden tagit ut virke för husbehov men i stort sett har skogen fått stå orörd. Nu kommer den att lämnas för fri utveckling och naturvärdena kommer att fortsätta att öka genom att med mer och mer död ved skapas och gamla träd blir äldre. Vissa delar kommer också att brännas av Sveaskog för att bevara det brandpräglade landskapet och de arter som är beroende av det.
Här och där står gammeltallar som överlevde branden och har fått så kallade brandljud, märken på stammen där hettan från lågorna fick barken att släppa. Det finns till och med träd som har klarat två eller tre bränder och har flera brandljud i varandra. Dessa träd blir så härdade och kådfyllda att de kan stå i många hundra år till.
Det är i de allra grövsta tallarna som kungsörnen häckar. Deras bon kan väga upp till ett ton och idag är det ont om träd som klarar en sådan tyngd.