Ejheden ligger i ett av Sveriges rovdjurstätaste områden och på de otillgängliga markerna med gott om bytesdjur jagar fyra av våra fem stora:
Björn Ursus arctos – är vårt största rovdjur som kan väga upp till 300 kilo. Men den mesta av vikten kommer från blåbär. Om hösten kan en björn äta så mycket som en tredjedel av sin egen vikt i bär. Den näst största födokällan är myror. Björnen kan slå fullvuxna älgar men ofta nöjer den sig med kadaver.
Mellan oktober och april går björnarna i ide, som kan vara en utgrävd gammal myrstack, en grop i jorden eller under ett klippblock. Då sänker de sin kroppstemperatur några grader men inte så mycket som de djur som går i äkta vinterdvala, som igelkottar och fladdermöss. Björnarnas sömn kan alltså väckas, och särskilt tidigt på vintern händer de att de byter ide om de blir störda av människor.
Lodjur Lynx Lynx – rör sig nästan enbart nattetid och sover under dagarna under täta granar eller klippblock. I Ejhedens blockrika landskap trivs lodjuret bra eftersom det hoppar smidigt mellan stenarna. Synen och hörseln är mycket skarpa och lon smyger sig ofta tätt inpå sina byten, framför allt ren eller rådjur. Djuret fanns spritt över nästan hela landet innan dess skinn blev eftertraktat under 1800-talet. Vid sekelskiftet fanns endast en liten del av lodjursstammen kvar i delar av Jämtlands och Västernorrlands län men efter fridlysning 1927 har lon återkommit och ses då och då ända ner till Skåne.
Varg Canis Lupus – kan vara svår att skilja från hund. Den har dock större huvud och tassar i förhållande till sin tunnare kropp. Pälsen är buskig och svansen är rak och hängande. Eftersom vargar och tamhundar egentligen är samma art är det ibland omöjligt att skilja mellan spår från vissa hundraser och vargspår. Sedan istidens slut har vargen funnits över hela landet med undantag för Öland och Gotland men människan har trängt tillbaka den allt mer genom jakt. 1966 då vargen fridlystes fanns förmodligen färre än tio vargar i Sverige. Idag finns den framför allt i Mellansverige och 2006 rapporterades 15 par ha fått ungar, enligt Naturvårdsverket.
Kungsörn Aquila chrysaetos – är vår näst största rovfågel med en vingbredd på omkring två meter. Deras väldiga bon kräver grova tallar som i genomsnitt är 320 år gamla. Svårigheten att hitta bra boplatser är ett av skälen till att kungsörnen har minskat och nu är rödlistad. Ett annat skäl är miljögifter som de får i sig genom sina bytesdjur, framför allt skogshare, tjäder, orre och ripa