Skogsfru Epipogium aphyllum
Skogsfru är en orkidé som saknar klorfyll och hela växten är därför vit- eller gulaktig. Den hämtar näring genom symbios med svampar, och kan leva ett dolt underjordiskt liv i flera år. På många platser har den plötsligt dykt upp i mossan och sedan aldrig återkommit.
I Galhammar finns dock flera ställen där skogsfrun kommer varje år i juli-augusti. En typisk skogsfrulokal är en örtrik granskog med kalkrik mark och inblandning av sälg, asp eller gråal. Arten är mycket känslig för uttorkning och överlever inte om träden omkring den avverkas.
Höstlåsbräken Botrychium multifidum
En flerårig ormbunksväxt med ett vintergrönt blad. Höstlåsbräken förekommer i nästan hela landet men är sällsynt och har minskat på de flesta håll. Den finns framför allt i norra Sverige på sandig gräsmark och vid stigar.
Varglav Letharia vulpina
På solbelysta torrtallar växer den intensivt gula varglaven. Namnet kommer av att den förr i tiden blandades med krossat glas i åtlar för att förgifta vargar. Laven fanns tidigare spridd i hela Sverige men eftersom glesa, brandpräglade tallskogar har blivit ovanliga har den minskat och finns främst kvar i Dalarna, Härjedalen och delar av Hälsingland. I Galhammar finns den på Brattmyren.
Trådbrosklav Ramalina thrausta
Den benvita trådbrosklaven växer på gamla granar i fuktiga miljöer, så som bäckravinen i ekoparkens nordvästra hörn. Här finns den på minst 100 träd och blir så lång som 45 centimeter. Laven förekom tidigare i nästan hela landet men dess känslighet för störningar har gjort den mycket sällsynt. Att avverka skog intill de platser där den växer kan göra att laven dör eftersom den kräver en hög och jämn luftfuktighet.
Rosenticka Fomitopsis rosea
Denna vackert rosa vedsvamp är en lättfunnen art som signalerar att skogen har höga värden. Rosentickan växer på grova liggande granar i skogar som har varit orörda under lång tid. Arten har svårt att sprida sig och har minskat kraftigt på grund av modernt skogsbruk.
Doftticka Hapaplorus odorus
Den anisliknande doften av doftticka kan komma som ett stråk i luften på långt avstånd. Förr i tiden lades svampen i linneskåpet för att sprida sin väldoft. Den lär också ha använts av ungkarlar som stoppade en bit i bröstfickan när de skulle iväg på dans. Dofttickan är gräddvit och växer ofta en bit upp på gamla sälgar.
Blackticka Junghuhnia collabens
Blacktickan är en mjölkchokladfärgad vedsvamp som växer på ganska grova, rötade liggande träd av framför allt gran. Den kräver täta, fuktiga, olikåldriga och under lång tid orörda barrskogar, och har minskat kraftigt på grund av skogsbruk. I dag är arten känd från cirka 200 lokaler i Sverige. En av dem är Galhammarbäcksravinen.