Särskilt värdefullt är området för vedsvampar och lavar. Här kan du känna den friska anisdoften från doftticka, se den lysande gula varglaven, eller mata en lavskrika ur handen.
Björn Ursus arctos
Du behöver inte gå långt i ekoparken för att hitta spår av björn. Spillningen är lätt att identifiera om hösten när den är full av blåbär. I torrträd kan breda klösmärken synas och vinteriden finns i övergivna myrstackar eller under klippblock Men att få se en björn är sällsynt eftersom de är mycket skygga och uppmärksamma.
Lavskrika Perisoreus infaustus
På väg genom skogen kan du få höra lavskrikans mjuka läten. Det är en mycket social fågel som lever i ständigt samtalande familjegrupper. Den följer gärna med ensamma skogsvandrare en bit på vägen i hopp om att få smaka något ur matsäcken. Lavskrikan rör sig ogärna över öppna ytor och är därför beroende av stora, sammanhängande gammelskogar.
Trådbrosklav Ramalina thrausta
Den benvita trådbrosklaven växer på gamla senvuxna granar i fuktiga miljöer som bäckraviner och sumpskogar. Laven förekom tidigare i nästan hela landet men dess känslighet för störningar har gjort den mycket sällsynt. Att avverka skog intill de platser där den växer kan göra att laven dör eftersom den kräver en hög och jämn luftfuktighet.
Doftticka Hapaplorus odorus
Den anisliknande doften av doftticka kan komma som ett stråk i luften på långt avstånd. Förr i tiden lades svampen i linneskåpet för att sprida sin väldoft. Den lär också ha använts av ungkarlar som stoppade en bit i bröstfickan när de skulle iväg på dans. Svampen är gräddvit och växer ofta en bit upp på gamla sälgar.
Ostticka Skeletocutis odora
Under grova fallna granar i urskogsliknande miljöer växer osttickan. Där den växer har skogen ofta undgått brand och träden har dött i sin egen takt under mycket lång tid. Som färsk är svampen mjuk och saftig, med en doft av filmjölk eller gammal dessertost.