Björn Ursus arctos
På många håll i ekoparken hittar du spår av björn. Spillningen är lätt att känna igen om hösten när den är full av blåbär. I torrträd kan breda klösmärken synas och vinteriden finns i övergivna myrstackar eller under klippblock. Men att få se en björn är sällsynt eftersom de är mycket skygga och uppmärksamma.
Lodjur Lynx Lynx
Lon rör sig nästan enbart nattetid och sover under dagarna under täta granar eller klippblock. I Rautiorovas blockrika landskap hoppar den smidigt mellan stenarna.
Lon fanns spridd över nästan hela landet innan dess skinn blev eftertraktat under 1800-talet. Vid sekelskiftet fanns endast en liten del av lodjursstammen kvar i delar av Jämtlands och Västernorrlands län men efter fridlysning 1927 har lon återkommit och ses då och då ända ner till Skåne.
Tretåig hackspett Picoides tridactylus
Hannen är lätt att känna igen på sin gula hjässa och de är ofta så oblyga att du kan titta länge på hur de rör sig i cirklar runt granarna, på jakt efter insekter. Tretåig hackspett häckar i äldre granskogar och i ekoparken syns deras ringformade hackmärken i många av träden.
Lavskrika Perisoreus infaustus
På väg genom skogen kan du få höra lavskrikans mjuka läten. Det är mycket sociala fåglar som lever i ständigt samtalande familjegrupper. De följer gärna med ensamma skogsvandrare en bit på vägen för att småprata eller kanske få smaka något ur matsäcken.
Sitt namn har fågeln fått eftersom den bygger bo av hänglavar, djupt inne i granskogen. Lavskrikor rör sig ogärna över öppna ytor och är därför beroende av stora, sammanhängande gammelskogar.
Kungsörn Aquila chrysaetos
Kungsörnen är vår näst största rovfågel med en vingbredd på omkring två meter. Deras väldiga bon kräver grova tallar som i genomsnitt är 320 år gamla. Svårigheten att hitta bra boplatser är ett av skälen till att kungsörnen har minskat och nu är rödlistad. Ett annat skäl är miljögifter som de har fått i sig genom sina bytesdjur, framför allt skogshare, tjäder, orre och ripa.