1. Lövängen är en träd- och buskbärande slåtteräng med anor från 1600-talet. Här har hävden, det vill säga nyttjande, exempelvis i form av slåtter eller betning, pågått fram till mitten av 1970-talet. Med rätt skötsel upprätthålls en mycket rik kärlväxtflora i den här typen av miljö.
2. Enbeståndet är ekoparkens enda riktiga enebacke, känd för sin artrikedom av kärlväxter. Enen är världens mest spridda barrträd. Den trivs på torra marker där det finns mycket ljus men växer långsamt. Enen kan bli uppemot 1000 år.
3. Gamla ekar finns det gott om i ekoparken, en del ända upp till 350 år. Ekens ved har länge varit uppskattad av människan för sin hårdhet och motståndskraft. Under flera hundra år tillhörde alla ekar kronan, eftersom veden användes till skeppsbyggnad.
4. Munkkällan är en fornminnesmärkt grop som utgör resterna av en källa. Enligt muntliga berättelser skulle munkarna ha hämtat vatten här. Sägnen säger även att man på Gustav Vasas tid skall man ha gömt kyrkans dyrbarheter på okänd plats i närheten av källan.
5. Lybäcks sten är en stor sten som ligger i vattenbrynet. På stenen, som är fornminnesmärkt, har hög- och lågvattenmärken ristats in som visar Mälarens tidigare vattenståndsfluktuationer. Dessa markeringar härrör sannolikt från 1600-talet.
6. Misteln förekommer rikligt på Ekholmen. Den växer framförallt på lind och lönn men andra lövträd kan också vara värd för mistlar. Däremot växer inte mistlar på ek i vårt land. Misteln är Sveriges enda trädlevande parasit. Den är regelbundet gaffelgrenig och exemplaren blir med tiden stora och klotformiga med en diameter av ungefär en meter.
7. Almskogarna på Sundbyholmsön är värda ett besök. Almen är ett stort träd som kan bli upp till 30 meter högt. Kronan är vid och huvudgrenarna är kraftiga och uppåtsträvande med hängande eller utåtböjda spetsar. Alm hör till ädellövskogens flora och är därför vanligast i södra Sverige.
8. Ett rikt urval av sevärdheter kan du uppleva längs den natur- och kulturstig som sedan 2010 finns på centrala Ridön.