Större delen av skogarna är påverkade av skogsbruk, med undantag för vissa bäckraviner. Trots det finns en enorm artrikedom, mycket tack vare läget i landskapet.
Ekoparken ligger just i mötet mellan Stora och Lilla Luleälven, och för 6000 år mynnade de i havet just här. Älvarnas forsande vatten har fört med sig mycket slam och sand från fjällen, vilket har gjort marken rik på sand och näring.
Soliga sandtallskogar
Sandtallskog är en ovanlig naturtyp som Sverige har ett extra stort ansvar för att bevara. På de soliga lavhedarna växer en mängd sällsynta svampar, i symbios med tallarnas rötter. Under goda svampår kommer de upp i otaliga former och färger, med namn som goliatmusseron, smultronkantarell och taigataggsvamp.
Bombmurklans skogar
I den frodiga granskogen längs älvsluttningarna finns också en mängd vackra och ovanliga arter, som den lysande rosa nornan och den röda trolldruvan. Om vårarna kommer sammetsludna klot upp ur mossan, stora som knytnävar och med ett stirrande svart öga. Det är bombmurklan, en svamp som får vem som helst att falla på knä och förundras.
Lång historia och rikt friluftsliv
Men det finns mer än natur att upptäcka i ekoparken. I den östra delen finns vittberömda utgrävningar av 6000 år gamla boplatser och andra spår av stenåldersmänniskornas liv. De går bra att följa längs en skyltad vandringsled. Ekoparken är populär för många sorters friluftsliv, såsom jakt, fiske, bärplockning, skoteråkning och vandring.