Mest värdefulla är grannaturskogarna, de många gamla tallarna, lövträden och de rika vattenmiljöerna.
Urskogslika granskogar
I ekoparken finns granar på upp till 300 år. Framför allt i branta, blockiga sluttningar har de urskogslika granskogarna blivit kvar. Här trivs många av de djur och växter som skogsbruket trängt undan. Den violetta gammelgranslaven lyser från trädbaserna och här och var har den tretåiga hackspetten hackat sina ringar kring stammarna.
Den mest urskogslika skogen finns i Östbergsmurens naturreservat.
Grova gammeltallar
Över stora delar av ekoparken står gamla tallar med vridna grenar och grov bark. Många är omkring 400 år gamla och några till och med närmare 600 år. Sådana tallar är inte vanliga i den här delen av landet. Grova gamla tallar är till exempel viktigt för många rovfåglar och ugglor som behöver stabila boträd.
Brandpräglade skogar
Många av de gamla tallarna bär spår av flera bränder. Brandspåren var ännu fler innan en tjärfabrik anlades strax norr om ekoparken. Under mellankrigstiden bröt arbetarna upp många brandstubbar för att utvinna tjära.
Idag står de gamla tallarna ensamma eller i mindre grupper, och det finns inga större sammanhängande bestånd med tallnaturskog. Ett av målen med ekoparken är att mångdubbla arealen tallnaturskog, framför allt genom naturvårdsbränning.
Asprikt landskap
En annan bristvara i dagens svenska skogar är lövträd. I Ovansjös barrskogar lyser många små ljusa stråk av asp, björk och sälg. Framför allt finns ovanligt gott om gamla aspar. Det har funnits gott om dem i landskapet sedan lång tid tillbaka och därför finns fortfarande många sällsynta arter knutna till asp. Exempel på det är de små skrynkliga gelelavarna och den eleganta kandelabersvampen.