)
Krafttag mot sjuka laxar

Krafttag mot sjuka laxar

Kronolaxfisket tar initiativ för att samordna ett nationellt samarbete mellan berörda myndigheter i frågan om sjukdomsutbrott i många Östersjöälvar. Det behövs en nationell samordning för att få bukt med problemen, som har drabbat ett flertal av Sveriges laxförande älvar under försommaren och hösten. Gemensamt för dessa älvar är att samtliga mynnar ut i Östersjön – från Torneälven i norr till Mörrumsån i söder. 

Sveaskogs/ Mörrums Kronolaxfiskets förhoppning är att kunna samla alla berörda myndigheter kring ett bord för att diskutera en gemensam strategi och samordning för ett effektivt samarbete i sjukdomsfrågan.
Det finns ett stort samhällsintresse i att ha ett gott fiskhälsoläge för vilda bestånd av lax i Östersjön.

2014 var Mörrums Kronolaxfiske den första enskilda fiskerättsägaren, som skickade sjuka fiskar för analys till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Nationellt så ligger ansvaret när det gäller sjukdomar hos vildfisk hos Havs- och Vattenmyndigheten (HaV). Då problemet inte är isolerat till Mörrumsån utan tycks drabba nästan samtliga östersjölaxälvar fick SVA under 2016 uppdraget att samordna arbetet. HaV har anslagit en del medel till SVA:s provtagningar och analyser. Provtagningarna i Mörrumsån var en del av ett gemensamt finsk/svenskt projekt i Torne älv.

Under försommaren 2016 hade vi likt 2014/2015 problem med försämrat hälsoläge av nystigen fisk och även under hösten 2016 har vi konstaterat nya svampangrepp i Mörrumsån. Sjukdomen har drabbat såväl laxar som öringar – både innan och under höstens lek.
Svampsjukdomen är dock enligt SVA inte den primära orsaken till fiskarnas lidande utan tycks komma som sekundär eller i ett tredje steg efter den utlösande faktorn.
Liknande observationer gjordes på laxfisk över stort sett hela landet. De senaste rapporterna har kommit från Ljungan och Stockholms ström.

Det är inget ovanligt med svampinfektioner i samband med leken men 2013 började dödligheten under höstarna att ta fart och har uppträtt på liknande sätt de senaste höstarna.
Det är svårt att få en komplett och rättvis bild över det totala antalet döda fiskar eftersom observationsmöjligheten skiftar från år till år med tanke på varierande vattenflöden och därmed siktdjupet i vattnet.
Observationerna som gjordes av Kronolaxfiskets egen personal under oktober månad tyder på att det har dött flera hundra laxar och öringar i Mörrumsåns laxförande delar. Glädjande är dock att det har konstaterats även en hel del lek av tillsynes friska fiskar.

Ett annat bekymmersamt konstaterande har varit att redan stigande lax från och med april 2014 har haft olika symptom på infektioner, ibland svampliknande men även liknande UDN, Yersinia, m fl. kända sjukdomar.

Av SVA gjorda provtagningar och analyser på Mörrumsfisk, men även på fiskar från Torne älv och Umeälven, visar att symptomen skiljer sig mellan de provtagna individerna. Fiskar från de olika älvarna kan alltså alla konstateras drabbade av något mer primärt och som orsakar, direkt eller indirekt, de olika sjukdomssymptomen. Det är okänt om det är detta primära eller de påvisade sjukdomssymptomen eller bådadera som gör fisken mottaglig för svampinfektioner.

SVA har även tagit prover på fisk från Pukaviksbukten i Östersjön, som ännu inte vandrat upp i ån. Analysen visade att även här fanns symptom på inre organ, även om inga yttre symptom kunde påvisas. Även en del provtagna fiskar i Mörrumsån har på detta sätt uppvisat symptom på inre organ utan yttre förändringar. Flera döda fiskar har påträffats i ån, även efter sportfiskesäsongen, utan några som helst yttre sjukdomssymptom, vilket visar att det inte bara är svampinfektioner eller andra synliga skador som gör att fisken avlider.

De senaste tre årens sjukdomsutbrott ser ut att inte alls eller bara marginellt ha påverkat antalet vildproducerad lax och havsöring i Mörrumsån. En eventuellt svagt vikande trend för havsöringen är åtminstone inget som inte kan ses som en naturlig variation i beståndets normalt fluktuerande tillväxt. Man kan ställa sig frågan om sjukdomstillståndet på vuxen fisk alls påverkar återväxten av yngel och smolt i ån. En rimlig hypotes är dock denna: Mörrumsån är mycket påverkad av århundraden av mänsklig verksamhet, vilket har minskat antalet lek- och uppväxtplatser för laxfisk. De vuxna fiskar som idag klarar av att förrätta sin lek innan de dör av svamp och andra sjukdomar är helt enkelt tillräckligt många för att besätta de lekbottnar som står till förfogande. Antalet befruktade och kläckta romkorn är alltså mer eller mindre konstant, men antalet föräldrapar är kraftigt reducerade, vilket i sin tur reducerar det genetiska urvalet. Farhågor om utarmning tycks befogade. Dessutom kan man vara säker på att antalet laxar och havsöringar som efter lek återvänder till Östersjön är betydligt färre än under normala år med friska fiskar.

Händelseförlopp för upptäckt av, undersökningar på och andra insatser för sjuk laxfisk i Mörrumsån

En pedagogisk bild över den sjuka laxens nuvarande situation En pedagogisk bild över den sjuka laxens nuvarande situation

Bilden berättar på ett överskådligt och lättfattligt sätt hur de komplexa sammanhangen för östersjölaxen ser ut. 

Vad görs för Östersjölaxen? Vad görs för Östersjölaxen?

Under en fyraårsperiod har flera Östersjölaxälvar uppvisat försvagade laxfiskar redan när de påbörjar sin uppströms vandring från havet. Nu i juni 201...

Laxdöden i fokus i Mörrum Laxdöden i fokus i Mörrum

Hallå där, Mattias Holmquist på Mörrums Kronolaxfiske, ansvarig för Sveaskogs seminarium "Samling kring Östersjölaxens status och situation i Mörrum" ...