Jaktkrönika: Vilt- och skogsskötsel i samklang

Nyhet | 2010-02-18

Kan Sveaskogs modell, där skogs- och viltförvaltare jobbar sida vid sida, få ett nationellt genomslag i full skala? Ja, jag när en stark förhoppning om det.

Jimmy PetterssonFör inte alltför många år sedan fanns inte den rätta inställningen, eller snarare den rätta kunskapen, för att se skogens alla värden. Skogsmarken och dess värde var starkt, för att inte säga enbart, förknippat med vad de växande träden gav i avkastning. Jag vet att jag själv, under de mest frustrerande ögonblicken, funderade över om det i vår skogsmark skulle finnas utrymme för andra värden än just virket. Att då försöka sig på att i allvarligare termer tala om en aktiv viltförvaltning i harmoni med de övriga näringarna var knappt mödan värd.

I dag är tonläget annorlunda. Resan är bara påbörjad, men jag kan skönja vindar som blåser i samförvaltningens tecken. Timmer, massaved, biobränsle, vattenrening, vindkraft, jakt och fiske. Ja, listan över skogens nyttigheter kan göras lång. Alla delar kräver sin professionella förvaltning med utvecklingsinsatser. Naturligtvis i samklang.

Därför känns det oerhört stimulerande att vi inom Sveaskog kommit så långt att vi nu samlar data kring älgens numerär och status, betesskadornas omfattning samt foderprognoser på ett och samma ställe. Sveaskog driver både frågorna kring viltets förvaltning och de växande trädens skötsel.

Naturligtvis ska vi vara ödmjuka och inse att vi i dag inte vet allt och att vi kommer att lära oss under resans gång. Bland annat bör vårt foderprojekt kunna ge oss en del svar på hur vi kan skapa mer foder och därmed lätta på betestrycket i ungskogarna. Naturligtvis ska vi fortsätta att investera i mer kunnande och göra insatser för att hantera alla våra resurser på bästa tänkbara vis.

En himmelsvid skillnad finns dock när det gäller träd kontra vilt och det är att träden står still medan viltet rör sig. Just nu pekar det mesta på att viltet, med älgen i spetsen, ska förvaltas just utifrån detta faktum. Kommungränser, sockengränser och annat som viltet högaktningsfullt struntar i kommer, om allt går i lås, inte att betyda särskilt mycket i den framtida viltförvaltningen. I stället blir det en förvaltning utifrån hur viltet rör sig under årets alla månader.

Äntligen, skulle jag vilja utropa!

Jimmy Pettersson
vd Sveaskog Naturupplevelser AB

 

Texten är hämtad från vår företagstidning Forum Sveaskog nummer 1 2010 som utkommer den 19 februari.

Skriv ut