Planerarnas arbetspass är ofta utomhus. På vårvintern bär skotern dem över den gnistrande snön. Och tekniken, den följer med ut.
– GPS:en har gjort vårt jobb hundra gånger lättare, säger Thomas Nilsson och Daniel Larsson, båda planerare på Sveaskog.
Solen har en bra bit kvar innan den kryper över horisonten, men Daniel Larsson och Thomas Nilsson är redan på jobbet och planerar arbetsdagen. I dag är det gallringsplanering som gäller. Med kaffekoppar i händerna granskar de flygbilder tagna med infraröd kamera.
– Bilderna ger en god uppfattning om marken och hur området ser ut. Främst tittar vi efter röda områden; ju rödare på kartan, desto större sannolikhet att där finns lövträd och myrmark, säger Thomas Nilsson.
– Fuktiga områden med mera inslag av lövträd framträder alltså i rött på en IR-bild, vilket inte är fallet med ett vanligt fotografi, fyller Daniel Larsson i.
När de är nöjda med granskningen skriver de ut en utskrift av kartan som plastas in. Sedan är det dags att lämna det varma kontoret för en betydligt kyligare arbetsmiljö.
– Vi undviker att åka ut om det är kallare än minus 20 grader. Då är det för stor risk för förfrysningsskador, säger Thomas Nilsson medan skotrarna lastas upp på trailern.
Skotern nödvändig
Området de ansvarar för planeringsmässigt är stort, cirka 350 000 hektar. Från Sveaskogs kontor i Gällivare till ytterkanten rör det sig om över tio mils körväg. De tar bil så långt det går och vägarna tillåter. Sedan plockas skotrarna fram.
– De är ett nödvändigt arbetsredskap. Med de områden vi har att täcka funkar det inte med skidor, säger Daniel Larsson och skrattar.
Ett lika nödvändigt arbetsverktyg är GPS – från början den amerikanska militärens satellitnavigeringssystem som nu har många civila användningsområden. För planerarnas del handlar det om att veta exakt var de befinner sig och markera ut det på en karta.
– Det gamla arbetssättet med en pappersskiss fungerade faktiskt ganska bra, men det går inte att komma ifrån att med GPS blev det hundra gånger lättare.Det är ett fantastiskt hjälpmedel för oss, säger Thomas Nilsson.
– Nu är alla arealer rätt från början och vi vet exakt var och hur mycket vi kan avverka, vilket är bra. Och exaktheten i positioneringen är mycket bättre nu än för tio år sedan. Nu handlar det om några meters felmarginal, beskriver Daniel Larsson.
Märker ut områden
Över den medhavda lunchen diskuteras jakt och andra intressen. Sedan är det dags att ta skotrarna och inspektera området som ska gallras. Daniel Larsson och Thomas Nilsson sätter upp rödgula plastband – ”snitslar” – runt det område som ska gallras. De märker också noga ut de områden som inte ska gallras. Eftersom de inte är i närheten av varandra hela tiden har de alltid med sig kommunikationsradio som en säkerhetsåtgärd, något som visat sig vara väldigt bra.
– Det har hänt att kollegor skadat sig och då är det viktigt att kunna vara snabbt på plats och kalla på hjälp vid behov, berättar Thomas Nilsson, men betonar samtidigt att jobbet inte är farligt bara man är försiktig.
Njuter av naturen
Även om de jobbar i par på vintern – ”det är roligare att vara två också” – så är det generellt ett enmansjobb att vara planerare, speciellt sommartid – och det är något båda trivs med.
– Möjligheten att få vara ute mycket är fantastisk. Man kommer så nära naturen. Jag har sett björn några gånger, vilket har varit en upplevelse, säger Thomas Nilsson.
Solen håller sakta på att gå ner och det är dags att återvända till kontoret. En typisk dag för två av Sveaskogs planerare är på väg att ta slut. Innan vi skiljs åt konstaterar Daniel Larsson:
– I morgon det är något helt annat som ska göras. Jag uppskattar verkligen omväxlingen i vårt jobb.
Texten är hämtad från vår företagstidning Forum Sveaskog nr 2 2011.