Vid foten av Gardfjället sju mil väster om Storuman möter vi avverkningslaget Storumanlaget. De berättar om hur det är att jobba i skift under vintern och fördelarna med en god åldersmix.
– Vi har ett roligt och ansvarsfullt jobb där vi hela tiden utvecklas, konstaterar Robert Kjellren.
Det är fortfarande becksvart när Anders Älvebrant och Robert Källren kliver på sitt arbetspass klockan sex på morgonen. De ingår i ett av Sveaskogs avverkningslag – Storumanlaget 3750 – som är verksamt i Lappland.
När Forum Sveaskog följer med jobbar laget med ett avverkningsuppdrag för en privat markägare vid foten av Gardfjället sju mil väster om Storuman. Kollegan Per Andersson ansluter klockan nio på morgonen. Laget arbetar efter ett rullande schema i tre-skift och vid 14-tiden kommer även Rune Torstensson och Thord Jonsson som ska arbeta eftermiddagspasset. Treskiftet löper från sex på morgonen till nio på kvällen. Något nattskift har det ännu inte funnits behov av.
– Det är ett stort ansvar när vi får förtroendet att avverka de privata markägarnas skog. De har nästan alltid speciella önskemål som vi måste vara lyhörda för, säger Anders Älvebrant som kör skördaren, den maskin som fäller, kvistar och kapar träden.
Våren är efterlängtad
Att jobba skift under den mörka årstiden är ganska tufft; det är kollegerna eniga om.
– Men nu kommer snart våren med sina vackra och soliga dagar och då blir det lättare, konstaterar både Anders Älvebrant och Robert Kjellren.
– Vi har dessutom en varm och bekväm arbetsplats i maskinen och en bra koja där vi tar pauser. Det underlättar, fyller Rune Torstensson i.
Robert Källren kör skotaren som samlar in virket. Per Andersson börjar sitt arbetspass med administration och att slipa sågkedjor. Kollegerna byter därefter sysslor med varandra för att få omväxling i arbetsuppgifterna. Från kontoret i kojan som är länkat till omvärlden via ett mobilt bredband administrerar arbetslaget cirka fem miljoner kronor som är deras löpande kostnader under ett år. Det handlar främst om att granska fakturor och skriva slutrapporter för avverkningar.
– Vi får en nyttig inblick i kostnadsläget samtidigt som det skapar variation i jobbet. Det och det faktum att vi ofta byter till nya maskiner gör att arbetslaget utvecklas hela tiden, säger Per Andersson och Robert Källren.
Kompletterade kunskaper
Våra arbetsmaskiner blir allt mer datoriserade. Då är ungdomarna Per och Robert en god tillgång eftersom de gillar datorer, anser Anders Älvebrant och Thord Jonsson.
Robert Källren och Per Andersson kontrar:
– Den rutin de äldre arbetskamraterna har är helt omöjlig att läsa in och lagets verkliga styrka är att här finns människor i olika ålder, med olika erfarenheter.
Hela laget uppskattar även den frihet under ansvar som deras arbete innebär.
– Vi kan planera och byta skift med varandra inom gruppen. Det är viktigt speciellt för Per och Robert som har småbarn hemma. Vi övriga har lämnat småbarnsperioden men inte glömt den, säger Thord Jonsson.
Varför finns det inga kvinnor i deras lag?
– Rädslan för krångel och reparationer mitt ute i skogen kan vara en del av orsaken, funderar Rune Torstensson.
Fördelarna kan lyftas fram bättre
Arbetslaget är helt enigt om att kvinnor skulle göra ett gott jobb i skogen om de bara vågar ta steget. Skogsbruket har tyvärr inte lyckats visa alla fördelar med skogsjobben och det är synd, menar de.
I läsande stund börjar ljuset återvända till Storuman. Robert Källren packar för en skotersemester i fjällen med familjen och Per Andersson ser över sina motorcyklar. Rune Torstenssons lufttorkade renkött är klart och på sjöarna samlas skoterburna fritidsfiskare.
– Nu är det lättsamt. Vi upplever många riktigt fina stunder såväl på fritiden som i jobbet, konstaterar Anders Älvebrant.
Texten är hämtad från vår företagstidning Forum Sveaskog nr 1 2011.