Det har funnits många olika verksamheter som bidragit till att försämra födelse-, uppväxt- och födoplatser för olika arter i ån. Det byggdes kvarnar, det anlades fasta fiskfällor, det flottades timmer och så småningom uppfördes också vattenkraftverken. Var och en av verksamheterna var livsviktig i sin respektive epok, men de krävde också att själva ån och dess strukturer anpassades till det mänskliga. De kvarvarande kvarnrännorna har ofta en hög strömhastighet och har stensatta kanter som hindrar ån att brädda över vid högvatten. De fasta fiskfällorna samlade sten på samma ställe och ändrade vattenflöden, rensningen av sten för att möjliggöra timmerflottning resulterade i höjda strömhastigheter och färre gömställen för både fisk och musslor. Trots att verksamheterna kring dessa platser sedan länge har avstannat så påverkar de fortfarande livet i och i anknytning till ån i olika omfattning. Följden av att större stenar och block flyttats eller rensats bort blir att strömmen blir mindre varierad, bottensubstratet blir packat och finare material spolas iväg vilket medför att artrikedomen minskar.

Därför startade Mörrums Kronolaxfiske förberedelserna för ett nytt återställningsprojekt i Mörrumsån. Markägare kontaktades och tillfrågades, man ansökte om tillstånd och finansiering samt inventerade utsedda platsers kulturminnen, fiskyngel och musslor. Tillsammans med Länsstyrelsen tittade man på potentiella lokaler för att utbyta kunskap och öka förståelse för olika intresseområden. Det har underlättat förberedelserna avsevärt att inte ansöka om platser och åtgärder där olika intressekonflikter kan uppstå. Man planerade också insatserna tillsammans med andra utförare och upphandlade material och tjänster. I augusti i år kunde äntligen återställningsarbetet köra igång. Två områden valdes ut varav den ena ligger på den så kallade Vittskövlesträckan norr om Mörrum och den andra på klassiska Pool 19 inne i Mörrums by.

Generellt kan man säga att många arter behöver lagom djup och strömhastighet, gömställen i vattnet, varierande bottensubstrat med både sten och grus, skydd ovanifrån och beskuggning samt död ved i vattnet för närings- och födoutveckling.

Återställningsarbetet kan exemplifieras med insatser på tre platser i de utvalda områdena. På Vittskövle (plats 1) har den tidigare starka och koncentrerade inloppsströmmen till en kvarnränna brutits av och lugnats ner genom en spridning av tidigare hopsamlade stenhögar. Mer ved har lagts i vattnet för att ytterligare bromsa strömmen vid högvatten, för att samla växtdelar som sedan bryts ner och blir föda samt för att skydda eller utgöra strategisk utgångspunkt för en hungrig kungsfiskare. Kvarnrännans stränder har grävts ut och fått en ökad flikighet. Det gör att det nu alltid finns platser med lagom strömhastighet oavsett vattenflöde. I strandkanterna fanns alla storlekar av sten och grus vilket nu rivits ut i strömmen och gett en helt ny botten med substrat för både fisk och musslor. I strändernas nybildade rasbranter finns mycket goda förutsättningar för kungsfiskaren att hitta nya häckningsplatser.

På Vittskövle (plats 2) har också en tidigare torrlagd sidofåra nu fått en trygg vattenföring även vid lågvatten. Det har gjorts genom att återföra större stenblock till åns huvudfåra som får vattnet att brädda och hitta sidoflödet även vid minivattenföring. Här har dessutom grävts fram ytterligare sidoflöden dit småfisk ska kunna ta sin tillflykt vid höga flöden. Det tidigare ensidiga bottensubstratet i fåran har tillförts även mellanstora och stora stenblock för att skapa ståndplatser för öringyngel vid olika vattenstånd. Uppväxande yngel är helt beroende av skydd och gömsle anpassat till sin storlek, även möjligheten till ett revir är oerhört viktigt. Bristen på denna typ av områden kan vara en av förklaringarna till varför tidigare elfiskeundersökningar visat på låga tätheter i de kvillar som nu restaurerats. 

På pool 19, eller ”Grindarna” som platsen också kallas, har huvudfåran fått tillbaka de bortrensade stenblocken som låg i strandkanten. Block och sten som legat i anslutning till lokalen har placerats ut på ett så naturligt sätt som möjligt. Tidigare bortspolat lekgrus har tillförts. De återskapade strukturerna ger ny turbulens i strömmarna som på sikt gräver fram viktiga substrat och ger ståndplatser för smolt och vuxen fisk. I poolens sidofåra har botten höjts genom att tillföra sten och grus i olika storlekar. Det gör att flödet kan brädda när vattnet stiger och hålla en måttlig strömhastighet för allt liv i fåran. De nya strukturer som det tillförda materialet ger återskapar ståndplatser och gömställen.

Den här typen av biologisk restaurering tar ett helhetsgrepp som väl matchar tidigare insatser för fler lekbottnar och bättre vandringsmöjligheter för fisk. Återställningsarbetet har fokus på ökad biologisk mångfald och uppväxtplatser för en mängd strömvattenlevande arter. Effekterna för djurlivet kommer att märkas mer på lång sikt, men redan dagarna efter genomfört arbete har elfisken visat att elritsa, lax och havsöring hittat flera av sina nygamla återskapade platser. Fågel, insekter och musslor har också fått ypperliga platser att trivas på.

Totalt har restaureringen av de två områden som genomfördes av Sveaskogs personal och Naturentreprenad Syd AB kostat drygt 350 000 kronor. Det är länsstyrelsen som stödjer med statliga medel för biologisk återställning i kalkade vatten. Mörrums Kronolaxfiske påbörjade återställningsarbetet redan 2015 i kvillområdena på pool 9 och 11 och har som ambition att fortsätta med ett par nya områden varje år under lång tid framöver. Målet är även fortsättningsvis att återställa Mörrumsån till ett så naturligt ursprung som möjligt och på det sättet gynna arter som är beroende av strömmande vatten. Öring, lax, elritsa, stormusslor och insekter ska ges förutsättningar att öka genom att tillhandahållas goda uppväxtmiljöer - vilket på sikt leder till starkare bestånd. Alla som känner sig inspirerade av åtgärder och arbetssätt är välkomna på ett studiebesök till Mörrumsån!