Sveaskogs skogsbruk och samernas renskötsel samsas om samma marker. Det fungerar med en ömsesidig respekt för varandras verksamhet och en god dialog. Vi samråder alltid med rennäringen när vi planerar avverkning och markberedning inom renskötselområdet. Vår målsättning är att renskötseln och det aktiva skogsbruket ska kunna leva och verka sida vid sida på samma marker i generationer framåt.
Renskötseln är en brukanderätt på någon annans mark. Samebyarna äger rätt till renskötsel på Sveaskogs och andra markägares marker. Renskötseln regleras av rennäringslagen, och skogsvårdslagen reglerar hur markägaren ska förhålla sig till renskötseln.
Huvuddelen av Sveaskogs marker finns inom renskötselområdet. Renskötselområdet ligger inom Norrbottens-, Västerbottens- Jämtlands län och norra delen av Västernorrlands län samt nordvästra Dalarna. Inom det här området bedrivs renskötsel av medlemmar i olika samebyar. Fjällsamebyarna betar med sina renar i fjällen i väster sommartid och flyttar ned till skogslandet i öster under vintrarna. Skogssamebyarna bedriver sin renskötsel året om i skogslandskapet.
Varje sameby är unik och har sina speciella förutsättningar utifrån geografi, topografi och historik. En återkommande dialog med renskötarna inom samebyarna blir därför viktig för att vår personal som samråder ska kunna planera skogsbruksåtgärder på ett sätt som underlättar samexistensen på markerna.
Sveaskogs områdesansvariga är de som för dialogen med samebyarnas representanter. Ett samråd kan ske antingen inomhus eller ute i fält. Renskötarna får möjlighet att göra en bedömning av de skogliga åtgärdernas påverkan deras verksamhet, både ur landskapsperspektiv och på lång sikt. För Sveaskog är denna dialog en naturlig del av det dagliga arbetet.
Skogsbruket påverkar renskötseln på olika sätt. Vissa skogsbruksåtgärder är positiva för renbetet medan andra har en påverkan på kort sikt.
Vintern är den mest kritiska perioden för renen. Under vintern lever renen av marklav och hänglav. Under vintrar med svåra snöförhållanden, exempelvis mycket djup snö eller då marklavsskiktet täcks av en hård isskorpa, är trädens hänglavar en viktig källa till mat för renarna.
Gallring är en skogsbruksåtgärd som gör skogen öppnare och underlättar rörelse för både renar och renskötare. Marklavar trivs bäst i skogar med mycket ljusinsläpp. När vi röjer och gallrar glesar vi ut våra skogar och ger bättre förutsättningar för marklavstillväxt och framkomlighet.
Föryngringsavverkning är den mest genomgripande skogsbruksåtgärden. Den innebär att träden försvinner och att förhållandena på platsen förändras. En snabb återbeskogning är bra både för renskötsel och skogsbruk.
Markbehandlingen måste göras så skonsam som möjligt, för att minimera påverkan av marklaven. För detta har samebyarna och skogsbruket tagit fram en gemensam rutin.
Markbehandling är en nödvändig åtgärd för att ge plantorna en bra start och hög överlevnad. Hyggesfasen blir då kort och då gynnas marklaven. På ett hygge är det stor risk att laven torkar ut eftersom ljusinstrålningen blir stor och luftfuktigheten för låg. I mycket gammal skog har marklaven svårt att klara konkurrensen från ljung och kråkbärsris. Den störning skogsbruket ger vid markbehandlingen är därför positiv för marklavstillväxten, under förutsättning att ungskogen röjs i tid.
I samverkan med samebyarna identifieras viktiga platser för renskötseln så att vi kan ta hänsyn till dessa i samband med avverkning och markberedning.
Sveaskogs skogsmark är certifierad enligt FSC® och PEFC. Det innebär att det ställs högre krav på vår samverkan med samebyarna än vad skogsvårdslagen definierat. Det innebär bl.a att vi årligen har samråd med representanter för den samiska hävdvunna renskötseln runt våra planerade aktiviteter. De samebyar som bedriver koncessionsrenskötsel med tidsbegränsade tillstånd från Länsstyrelsen som inte grundar sig på urminnes hävd, utan på ett tillstånd eller koncession från markägaren, erbjuds en annan form av dialog.
För att underlätta dialogen med samebyarna jobbar Sveaskog sedan några år tillbaka med skötselplaner för varje sameby. En skötselplan illustrerar på ett överskådligt sätt hur vi avser att sköta våra skogar under en längre period. Samebyarna behöver tillgång till sammanhängande betesområden och i skötselplanen kan samebyns representanter se och analysera hur landskapet förändras under en längre tid. På det viset blir det lättare att ha en dialog kring brukandet. Det handlar inte bara om att titta på de områden som planeras att avverkas, skötselplanen visar också det bete som tillgängliggörs allteftersom yngre skogar växer och skötselåtgärder som röjning och gallring genomförs.
