Varsam trädfällning med hänsyn till både djur och människor. Far och son Fredrik och Lars Risén vet hur ett välmående hygge ska se ut. 2012 vann de priset för ”Vackraste hygget i Norrbotten”, som de avverkade på uppdrag av Sveaskog.
Nyheter | 2013-08-05Vid avverkning är Sveaskog mån om att undvika alltför kala ytor. Minst tio träd per hektar ska alltid lämnas kvar, likaså naturvårdsträd, hänsyn visas till värdefulla biotoper och kulturmiljöer med mera. Toppbilden visar dock inte det vinnande hygget.
– Skoglig samverkan i Norrbotten reser runt och ser på alla nominerade hyggen i Norrbotten, de fastnade för detta hygge som Fredrik Risén har gjort. Nu sitter diplomet på väggen här i kojan. Det är ett slags erkännande att även ett hygge skall se ut som någonting, att man inte bara går in som en marodör utan får till ett kalhygge som är lite mulligt och gulligt. Vi lämnar grupper av träd här och var och skärmar inte av ett stort hygge helt. Vi lämnar fågelbon, döda träd som hackspettar kan hacka i och så vidare.
– Det här blir ju inte ett kalhygge i ordets rätta bemärkelse, säger man kalhygge tänker nog de flesta på ett stort öppet fält. Idag tänker vi på miljön och på att spara grupper av träd, är det mycket mossor på marken så försöker vi att inte köra där. Vi försöker lämna en del yngre träd för att det inte ska bli stora öppna fält. Dessutom växer skogen tillbaka snabbare om träden tar emot frön från närliggande träd, är det ett stort hygge utan träd som kan fånga upp fröna passerar de bara förbi med vinden. Vi gör planeringen själva och Fredrik som var förare på det här hygget ändrade mycket efter eget tycke. Nog finns det väl folk som tycket att det här också ser för jäkligt ut, vi tar ju bort träd. Men skogen var färdig, den hade gjort sitt och måste bort.
– Det var gammal skog, minst 150 år. Kraftiga stormar -82 och -84 hade gjort skogen luckig fläckvis, dessutom var träden på väg att ruttna bort. Skogen var urväxt så att säga. Det rör sig om ett stort område där skogen har ungefär samma ålder, hade vi huggit bort allt hade det sett hemskt ut. Det gäller att spara lite och skärma av för öga, fågel- och djurliv.
– Att vara varsam med marken, även om vissa ställen kan vara lite blöta. Att lägga ris från träden när man kvistar dem så att man inte kör sönder marken, spåren efteråt blir kvar länge och det är en skada som är svår att återställa. Maskinerna är tunga så det gäller att tänka sig för. En annan viktig sak är att spara några träd. Enligt den nya tioträdsregeln ska man spara tio träd per hektar. Man kan sätta ut dem i en grupp på tio träd eller sprida ut dem på olika ställen. Vi har gjort lite extra grupper av träd kring stenblock och så vidare.
– Att man visar hänsyn till djur- och friluftsliv. Att man inte risar ner stigar som går i skogen. Sedan ställer de krav på att bevara ett visst antal träd per hektar, det är något som bara blir hårdare och hårdare.
På bilden ser vi en del av det prisbelönta hygget
