Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Naturvårdsbränningar ger nytt liv

Naturvårdsbränningar ger nytt liv

Tallstammarna i ekoparken i Storklinten norr om Boden är kala och skiftar i sotigt svart och vitt. De spretiga kronorna saknar barr. Men mellan dessa pelare spirar livfullt ljusgröna örter och skott ur den svedda myllan. Spår av skogsbrand? Nej, av naturvårdsbränning.

Nyheter | 2016-08-01

Lars-Göran Ek, Sveaskogs naturvårdsexpert i Norrbotten, visar vägen till den drygt 1500 hektar stora ekoparken där han ska följa upp den bränning man gjorde här för fyra år sen. Marken här har de rätta förutsättningarna; det fanns spår av tidigare bränder, och man vet av erfarenhet att bränder är naturliga i den här typen av skogar. Femton-sexton man hade det tunga, heta och törstiga jobbet att bränna området, vakta på gnistor, sköta vattenpumpar och transportera den tunga utrustningen medan en helikopter kretsade ovanför och vattenbombade marken utanför det utsedda området.

– Innan vi tänder tittar vi på flera säkerhetsaspekter; att det inte blåser för mycket, att det är lagom torrt i marken och så vidare. Man kan också använda ett stort vatten eller en annan typ av zon som säkerhetsspärr, säger han.

Färre skogsbränder

De senaste hundra åren har antalet okontrollerade skogsbränder minskat i Sverige, och därför planerar man noga bränningar av vissa hyggen och skogar för att ge växter och djurarter som annars saknar livsutrymme sin chans. Lars-Göran Ek ser det som en del av Sveaskogs ansvar som stor skogsägare att bidra till att behålla den biologiska mångfalden på det här viset.

– Det är väldigt spännande att åka tillbaka och se vad som händer, hur naturen hela tiden ändrar sig, tycker han. Då ser man att man har gjort nytta.

Han bryter loss barken som sitter löst längst ner på en kolad tallstam.

– Så fort det har brunnit reagerar många brandberoende och brandbegynnande arter – på röken, tror man. En av dessa är sotsvart plattbagge som flyger hit och lägger ägg. När det börjar röra sig under barken kommer hackspettar av olika slag, sätter sig på stammen, lyssnar och kalasar på larverna. Den svarta spillkråkan trivs på de sotiga stammarna och de vita hackspettarna på de vita björkstammarna. På ett sånt här ställe skapas utrymme för en massa olika arter i näringskedjan att leva.

Livsnödvändig miljö för vissa arter

På den svedda marken växer mjölkört, asp och björk, men även nya små tallplantor kommer upp spontant. När vi slagit oss ner med vår kaffetermos på en sten spanar Lars-Göran Ek in små svarta bollar längst upp i toppen på en smal björk. Det är brandskiktdyna, en av många svampar vars enda växtplats är branddödade och skadade träd.

– Brandskiktdynans sporer finns lagrade i björken permanent och bryter bara fram om det blir brand. Svampen lockar i sin tur till sig skiktdynemott, en liten fjäril som är rödlistad. Men om trädet hinner aldrig får brinna finns det ingen chans till fortplantning. Då är det "god natt"!

"Naturen är komplex"

Vissa svampar och lavar föredrar att växa på brandljud, en sorts tjärindräkt stenhård impregnering som bildas när trädet skadas av eld. Många känner igen fenomenet som tjärgadd.

– För att stötta den biologiska mångfalden räcker det alltså inte att bara såga sönder en hundraårig tall och låta den ligga på backen, menar Lars-Göran Ek.

Men kan man inte låta naturen sköta allt själv? Nej, det skulle krävas att alla skogsområden var mycket stora.

– Vi människor gör ingrepp i naturen genom vägar, samhällen och produktion som vi inte kan eller vill vara utan. Därför hjälper vi naturen lite på traven. Vissa arter gynnas av brand och andra inte, så vi måste göra en avvägning mellan olika faktorer. Naturen är komplex.

Människan lever max nittio år, medan ett träd i vissa fall kan ha en livscykel på tusen år. Vårt mänskliga perspektiv är kort. Vi kan bara vara ödmjuka och försöka lära oss mer, säger Lars-Göran Ek.

 


För mer information: