Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Utomjordisk jakt i Norrbotten

Utomjordisk jakt i Norrbotten

För 100 000 år sedan slog en meteoritsvärm ner mitt i skogen nära den finska gränsen. Nu grävs de utomjordiska stenarna upp en efter en och kan ge svar på frågor om vår planets historia.

Nyheter | 2016-03-16

En knapp mil från finska gränsen, tre timmar öster om Kiruna och nio mil norr om Pajala. Här står tiotusentals hektar skogsmark. Stillsamhet råder. Enstaka hus syns till här och var, men inget folk, och ingen rörelse.

Om en svärm meteoriter skulle falla ner någonstans på jorden utan att någon märkte det, så skulle det kunna vara här kring Kitkiöjärvi.

Det är också just vad som skedde för drygt 100 000 år sedan. Någonting av utomjordiskt ursprung splittrades då i mötet med atmosfären och slog ner som en svärm meteoriter i Norrbotten. Men ingen tog notis om meteoritfallet förrän 1906 då ett syskonpar vallade boskap i ett skogsområde söder om Kitkiöjärvi och råkade på en ovanligt tung och rostig sten.

Stenen visade sig vara en meteorit och hamnade så småningom på Stockholms högskola.

Lockar stenletare från hela världen

Sedan slutet av 1990-talet lockas stenletare från världens alla hörn till Kitkiöjärvi i jakt på meteoritsten. En av dem är Thomas Davidsson.

– Man måste trivas med att vara ensam för att trivas med det här jobbet, säger han.

Thomas Davidsson är en av världens få professionella stenletare och är i Kitkiöjärvi för nionde eller tionde året i följd.
– Jag går omkring i skogarna i flera timmar varje dag. Med mig har jag en metalldetektor eftersom meteoritstenarna består av 92 procent järn och åtta procent nickel, säger han.

När hans detektor tjuter ungefär likt en delfin hämtar han presenning, spade och spett och börjar gräva sig mellan en och två meter ner i skogsmarken.

– Det känns speciellt när det är rätt, säger han. Jag tror det är någon liten omedveten nyans i ljudet som gör det, hjärtat börjar slå kraftigare. Meteoritstenen är ärligt talat ganska ful, men om man delar den framkommer ett mönster som är väldigt vackert.

Viktigt att återställa naturen

Sedan tre år arbetar Ingemar Wikström som tillsynsman på Sveaskog med uppdrag att kontrollera att stenletarna har tillstånd att gräva, dels från Länsstyrelsen i Norrbotten, dels från Sveaskog, och att de gör snyggt efter sig då de grävt efter meteoritsten.

– Det har förekommit att de tagit hjullastare till hjälp för att gräva upp sina fynd, med brott mot terrängkörningslagen och körskador i naturen som följd, säger Ingemar Wikström. Men de allra, allra flesta är skötsamma. De uppskattar att jag håller ett öga på dem som är oseriösa.

Ingemar Wikström trampar upp för en sandås, vidare in i skogen bland knappt 80-åriga tallar. Han har gått här många gånger förut och pekar ut platser i skogarna där stenletare grävt. De flesta av ställena ser orörda ut.

– Jag brukar säga åt dem att det är viktigt att de återställer naturen så gott de kan efter sig. Om de lägger jorden som de gräver upp på en presenning så syns det knappt att de har varit där när de lagt tillbaka jorden och tagit bort presenningen, säger han.

Ingemar Wikström menar att det allra mesta som letas upp med metalldetektor grävs upp för att säljas eller förädlas till smycken, en liten del plockas av entusiaster.

– Ingen vet hur mycket meteoritsten som finns i markerna, men tillsammans har de hittills funnit flera ton, så det är väldigt stora pengar som grävts upp. Stenarna säljs för flera tusen kronor kilot.

Fyndplatser rapporteras

När Thomas Davidsson lämnar Kitkiöjärvi kommer han att rapportera, som alla andra år, sina norrbottniska fynd, dess fyndplatser och vikt till forskare vid Stockholms universitet. Någon krater har nämligen inte påträffats i trakterna kring Kitkiöjärvi, men det ursprungliga nedslaget kan rekonstrueras genom att man undersöker var de största meteoriterna har hamnat jämfört med de mindre.

– Det är viktigt att det vi stenletare gör kommer vetenskapen till gagn. På så vis kanske vi kan få veta mer om vårt solsystem och vår planets historia, säger Thomas Davidsson.

Läs ett längre reportage om stenletandet i Forum Sveaskog nr 1 2016