Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Hon har skogen som hjärtefråga

Hon har skogen som hjärtefråga

Hon lämnade storstan för att ägna sig helt åt hembygden och hemgården. För Anna Nilsson, tredje generationens ägare av Fredriksnäs säteri utanför Valdemarsvik, är skogen både ett levebröd och en hjärtesak. Hennes familj vill värna andra värden än bara ekonomin.

Nyheter | 2017-01-02

Det var Annas farfar som först köpte herrgården med Gryts skärgård inpå knuten, och sedan 1928 har den utgjort grunden för familjeföretaget. Anna jobbade "utsocknes" några år, bland annat som sjuksköterska och adjunkt, men återvände till hembygden och så småningom familjeföretaget för att kunna kombinera jobbet med engagemang i kommunalpolitiken.

Med skogsarealer på 3 300 hektar finns ingen sportslig chans att klara av att göra allt själv, och mycket gällande skogen sker i samarbete med Sveaskog.

– Många kvinnor som ärver en gård kan nog känna sig ensamma, men jag har pappa och underleverantörerna att rådfråga och rådgöra med, berättar Anna. Dessutom har jag skaffat mig egna kunskaper genom en distansutbildning i hållbart familjeskogsbruk.

Gillar att påverka

Föräldrarna har passerat de 80, men är fortfarande aktiva i företaget. Att samsas över generationsgränserna är inget problem, det är bara småsaker som skiljer deras åsikter åt.

– Inom skogsbruket ändras idéerna snabbt, trots lång planeringstid. Pappa och jag kör vårt eget race och lägger inte alla ägg i samma korg. Vi provar till exempel alla sorters nya skydd på skogsplantor och försöker själva se vilken som går bäst.

På sin andra halvtid jobbar Anna som oppositionsråd efter att de borgerliga förlorat makten i den drygt sjutusen man starka kommunen Valdemarsvik. Hon gillar att påverka och har mycket kontakt med riksdagspolitiker.

– Debatten runt skogen förs ofta av miljöaktivister från storstan, "miljönissar från Östermalm", som saknar insikt om skogens betydelse som näringsgren. Det ger en skev bild. Vi som äger skog har lån och kostnader. Därför kan det vara svårt att acceptera att man inte får avverka och blir utan ersättning för att det finns en liten rödlistad skalbagge på marken.

– Visst kan kalhyggen vara fula, medger Anna. Men istället för att irritera sig på det borde man tänka: "Här har någon haft en granplantering som togs ner för att ägaren skulle få betalt för virket innan det ruttnade, och hade man sparat några träd hade de troligen fällts ändå av blåsten. Nästa år kommer nya granar att planteras här, och efter bara några år är allt återställt. Så vad är egentligen problemet?"