Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Barktäkter – samiska kulturspår i den norrländska skogen

Inom projektet Vuarkká genomförde Skogsmuseet i Lycksele, i juni, en barktagningsdag på Sveaskogs innehav på Lyckan, strax utanför Lycksele. Syftet med dagen var att få prova på att skörda bark med replikor av traditionella, samiska verktyg i renhorn.

Barktagningsdag på Lyckan

I alla tider har man på olika sätt använt sig av det som skogen har att ge. Exempelvis genom fiske, jakt, bete för boskap, fällning av träd för att bygga hus samt en källa för mat. Ett exempel på det sistnämnda är den skörd av bark som samerna ägnade sig åt fram till slutet av 1800-talet. Efter instruktion av Anna-Maria Rautio på Skogsmuseet fick deltagarna i barktagningsdagen på Lyckan testa att skörda bark från ett 15-tal träd i beståndet. Med spänning försökte de sedan känna hur smakerna skilde sig åt mellan grova och klena, gamla och lite yngre träd. Slutsatsen var att ju mer barr som trädet hade desto sötare var smaken. All bark som samlades in kommer att rostas på Skogsmuseet och under Skogens Dag på Gammplatsen den 18 augusti finns möjlighet att provsmaka resultatet.

Äldsta kända barktäkten är 3000 år gammal

Studier från Tjeggelvas naturreservat, som är ett av Sveriges mest barktäktsrika områden, visar att skörd av bark har pågått under minst 300 år, från slutet av 1500-talet fram till slutet av 1800-talet, då samerna började använda andra kolhydratskällor såsom mjöl. Den äldsta kända barktäkten är runt 3000 år gammal och upptäcktes på en tall som låg i en myr i Arjeplogs kommun. Idag kan man, om man har tur, upptäcka barktäkter i det norrländska skogslandskapet ner till ungefär Vindelälven.

Forn- och kulturminnen i dagens skogsbruk

Spår, såsom barktäkter men också till exempel tjärdalar, torpställen och odlingsrösen är en del av Sveriges kultur och historia och det är viktigt att det moderna skogsbruket värnar dessa lämningar. I det dagliga arbetet med att planera skogliga åtgärder är forn- och kulturminnesvården ett naturligt inslag. Redan innan man kommer ut i skogen granskas Riksantikvarieämbetets och Skogsstyrelsens uppgifter över kända forn- och kulturminnen i GIS-kartan. I dagens laserkartor kan man även se vissa sorters lämningar såsom fångstgropar och tjärdalar. Dessa uppgifter tar man sedan med sig ut i skogen där man märker ut lämningar med snitselband så att maskinlagen lätt upptäcker dem och kan undvika skador.

I direktivet som maskinlaget får anges hur lämningen ska hanteras i avverkningen. I avverkning märks platsen ut genom att maskinlaget kapar 1,3 meter höga stubbar, så kallade kulturstubbar, runt om lämningen. Generellt ska alla träd på lämningarna tas bort för att inte riskera att lämningen skadas av vindfällen och man ska inte risa ned eller skada marken. Varje år följer Sveaskog upp arbetet med natur- och kulturhänsynen som lämnas på hyggen och resultaten visar att nästan alla lämningar lämnas opåverkade. Detta tack vare god planering, bra kartunderlag och utmärkning i fält med hjälp av kulturstubbar.

  • Anna-Maria Rautio från Skogsmuseet visar hur man skördar bark

  • Direkt efter barkskörd

  • Gammal barktäkt, Gunnarberg Storuman

  • Fångstgropar i laserkartan

  • Traditionella samiska barkspadar, skapade efter historisk förlaga

Bark rikt på kolhydrater och mineraler

  • Månaden juni heter på lulesamiska Biehtsemánno, tallmånaden, eftersom det var under juni månad man lämpligast skördade bark från tallar.
  • Bark som någon sorts nödmat i form av barkbröd känner nog de flesta till, men det var nybyggarna i Norrland som nyttjade barken på detta sätt under nödår.
  • Samerna skördade däremot bark varje år och tillredde den på ett sådant sätt att den utgjorde en viktig kolhydratskälla som serverades i kött- eller fisksoppor.
  • Barken man skördade är den innersta delen av barken som består av tallens transportsvävnad och under juni är den extra rik på kolhydrater och mineraler.