Effekt 20 – vilka effekter ger naturvårdssatsningar på lång sikt?

Effekt 20 – vilka effekter ger naturvårdssatsningar på lång sikt?

År 2009 startade det omfattande inventeringsprogrammet Effekt 20 i sex av Sveaskogs ekoparker. Syftet var att under lång tid utvärdera löpande naturvårdssatsningar för att säkerhetsställa och öka förekomsten av hotade arter. Nu har det gått nio år sedan starten och effekterna är positiva.

Nyheter | 2018-12-04

Att bedöma aktiva naturvårdsinsatsers verkliga effekt är svårt och tidskrävande. Framförallt är det svårt att veta om hur mycket av förändringarna som är kopplade till speciella åtgärder respektive slumpmässiga händelser. Dessutom är oftast förändringar av skogslandskapets arter en mycket långsam process. Dagens tätare och virkesrikare skogar missgynnar arter som frodades i det tidiga 1900-talets öppnare skogar och betesmarker, något som gäller såväl fåglar som insekter.

- Vi ser att både vedlevande skalbaggar och övrig biologisk mångfald missgynnas av mörka skogar och bristen på död ved, men gläds åt Sveaskogs insatser med att återskapa bortrationaliserade miljöer genom att hugga bort granskog, gynna lövskog och skada tillräckligt mycket träd för att skapa död ved i olika nedbrytningsstadier, säger Jonas Hedin, Länsstyrelsen i Kalmar län.

Nya fynd av sällsynta insekter

Förekomsten av vedlevande skalbaggar är som störst i Ekopark Hornsö där Länsstyrelsen under inventeringen 1999 fann 700 olika sorters vedlevande skalbaggar varav 230 är rödlistade. Sedan dess har barrskog glesats ur, flera tusen träd skadats (för att skapa död ved) och betande djur släppts ut i skogen. Men blir det någon effekt?

- Det är svårt att säga, men raggbocken (Tragosoma depsarium på latin) är exempelvis en art som återigen går att hitta i Ekopark Hornsö. För femton år sedan fick Sveaskog inte en enda sådan skalbagge i fällorna, men numera hittar man ett tjugotal individer vid liknande uppföljningar, säger Jonas Hedin och nämner nyupptäckten: stekeln Xiphydria megapolitana som observerades första gången på Hornsö 2011. Stekeln är en sällsynt art som aldrig tidigare observerats i Sverige. Under inventeringen fastnade en nykläckt hona i en fönsterfälla på en död björk där larven förmodligen utvecklats i björkens döda svampinfekterade ved. ​

Gynnsamma miljöer

Naturområdena i Ekopark Hornsö har bildats under lång tid där den täta förekomsten av skogsbränder (det här är ett av de torraste områdena i landet) skapat unika miljöer som gynnat både insekts- och fågellivet. Tack vare ett tidigare uttag av gamla tallar och lövträd under 1800- och 1900-talet är behovet av äldre tall, gamla lövträd med mulm (ett snusliknande innandöme i ihåliga gamla lövträd som består av en blandning av nedbruten ved och rester av svampar, insekter och fåglar som bott i det ihåliga trädet) övergripande på både kort och lång sikt.

Hela idén med att välja ut specifika ekoparker - som jämförs med landskapet utanför ekoparken - är att se vilka effekter naturvårdsinsatserna får. Genom att studera kontrollområdena noggrant kan man över tid slå fast om insatserna gör någon skillnad.

Analys och inventering av artfynd

- Nu har Effekt 20 pågått så pass länge att vi kan börja utvärdera artfynden statistiskt, det vill säga titta på vilka skillnader som faktiskt kan finnas mellan ekoparkerna och referensområdena, säger Malin Norderman, naturvårdsspecialist på Sveaskog och fortsätter:

- För att analysera fynden från fågelinventeringen och insektsinventeringen tar vi hjälp av forskare vid Lunds universitet respektive SLU i Umeå. Redan nästa år kommer vi kunna få en del resultat, vilket ska bli väldigt spännande!

Framför allt vad gäller insekterna, som fångas i så kallade fönsterfällor, blir inventeringsmaterialet stort.

- Vi har gjort tusentals fynd under inventeringarna och hittat nya arter, unika för både för landet och regionen där ekoparken ligger, säger Peter Bergman, naturvårdschef på Sveaskog.

Våtmarksrestaureringar vid Ullefors. Med aktiv skötsel skapas nya naturvärden, Trots att de flesta arter gynnas av gammelskog och död ved visar ekoparkssatsningen att flera naturvärden kan kopplas till en aktiv skötsel. I synnerhet i de södra delarna av landet där Sveaskog arbetar intensivt med att skapa och förstärka redan befintliga naturvärden. Hittills har Sveaskog restaurerat drygt 4300 hektar skogsmark i ekoparkerna. 

För mer information:

Malin Norderman

Malin Norderman

Naturvårdsspecialist

Peter Bergman

Peter Bergman

Naturvårdschef

Effekt 20

Effekt 20 kartlägger Sveaskogs arbete med att följa upp genomförda naturvårdsinsatser för att se om resultatet motsvarar förväntningarna.

Projektet bygger på insekts- och fågelinventeringar i utvalda ekoparker runt om i landet. Totalt genomförs fågelinventeringar i sex olika ekoparker (Rosfors, Käringberget, Hornslandet, Färna, Omberg och Hornsö) samt insektsinventeringar i fyra ekoparker (Käringberget, Hornslandet, Färna och Hornsö) med jämna intervaller.

Effekt 20 pågår i inledningsvis 25 år och introducerades 2009.

Fem hotade arter som går att hitta i Ekopark Hornsö:

  • Raggbock Tragosoma depsarium lever i gamla solexponerade barklösa stammar (så kallade silverlågor). Raggbocken gynnas i brandskadade områden och utvecklas helst i kolsvarta torrakor som brunnit. Efter skogsbränder blir skogen mer ljus och öppen vilket gynnar raggbocken. Gynnas av liggande tall (storm eller fällda träd) som lämnas kvar i soliga lägen. Finns i både ekoparken och i naturreservatet kring Allgunnen.
  • Orangefläckig brunbagge Dircaea australis är sannolikt en globalt hotad art som enbart finns i de gamla lövskogarna kring sjön Allgunnen. Arten gynnas av skogsbränder och översvämningar som ger stora mängder döda eller döende träd av björk, asp och ek.
  • Mörk spegelbock Poecillium pusillum lever i klena döda ekar och i döda grenar av ek. Finns enbart i Hornsöområdet i hela Norden. Förmodligen helt beroende av en kontinuerlig förekomst av nydöd ek och ett varmt mikroklimat.
  • Läderbaggen Osmoderma eremita lever i mulmen (lös murken ved som finns i kärnan) i gamla ihåliga lövträd. Sprider sig måttligt – man tror att det beror på att Läderbaggen fortfarande är anpassad till ett landskap där det var nära till nästa hålträd. Kan möjligen gynnas genom att skapa håligheter i levande träd (veteranisering) och med hjälp av artificiella jätteholkar med konstgjord mulm (tillverkad av lövspån, löv och kvistar) som placeras ut i skogen.
  • Den ryska högstjärten Pygaera timon finns i gammal aspskog kring sjön Allgunnen. Förekommer vanligtvis i blockrik mark med vindskyddade och soliga gläntor eller vid mindre skogssjöar.