Kärleken till älgjakten

Kärleken till älgjakten

Andra måndagen i oktober är det älgjaktspremiär för de allra flesta jägarna i Sverige. Trots växande vildsvins- och hjortstammar så ligger älgjakten den svenska jägarkåren nog ändå varmast om hjärtat. Här förklarar fem jägare varför.

Nyheter | 2019-10-15

Sandra Kumlin, 38 år, Motala, Östergötland:

– För mig drar jaktsäsongen igång på allvar med älgjakten. Det är då förväntningarna är som störst. Man planerar ju till och med in sin semester för älgjakten till skillnad mot andra jakter. Jag tycker dessutom, om man har tur med vädret, att det är den finaste tiden på året att spendera i skogen. Sedan är ju älgen vårt största klövvilt vilket ger jakten lite extra puls.

Tycker också om att hela jaktlaget närvarar under älgjaktens första dagar till skillnad mot senare under säsongen när manfallet är större. Och att alla är förväntansfulla och på glatt humör. Vi brukar alltid se till att göra någon liten ”happening” kring någon lunch eller så. För älgjakten handlar också mycket om gemenskap. I år hoppas jag på att få fälla ett vuxet djur, men det måste nödvändigtvis inte vara en kapital tjur.

 

Ulf Granström, 74 år, Österfärnebo, Gästrikland:

– Även om man jagat lite tidigare under säsongen så är älgjakten det egentliga startskottet för höstens jakt. Förberedelserna är många vilket speglar hur stor betydelse jakten på älg har för jägare framförallt i norra Sverige. Den sociala samvaron är också mycket större än vid annan jakt. Det finns ju många människor man faktiskt bara träffar under älgjakten. Och så genererar jakten det finaste kött man kan få som man sedan har tillgång till hela vintern.

Dessutom, om vi pratar om själva jakten i sig, är det ju en helt annan nerv när man hör hunden och en älg kommer i pass till skillnad mot exempelvis ett rådjur. Det blir en helt annan anspänning. Oavsett om det är en kviga eller en tjur. Jag har ju jagat älg i många år men en tiotaggare är det största jag skjutit än så länge.

 

Axel Nordmark, 43 år, Lindesberg, Västmanland:

– Den är väldigt traditionsbunden. Det är en riktig högtidsjakt här med andra måndagen i oktober, man går man huse för att delta. Som exempel så har jag pappa, bror och son i skogen samtidigt vilket är unikt och inte händer vid andra jakter under året. Sedan så är ju älgen ett majestätiskt vilt vilket gör sitt till spänningen och uppbyggnaden av förväntningarna. Och så får man en fantastisk råvara som bonus.

Något jag också tycker är coolt och unikt för jakten är att man i skogen möter varandra utifrån varandras jaktliga kunskap. Alla andra sociala värderingar är som bortblåsta. Det spelar ingen roll om du är läkare eller bilmekaniker – du bedöms enbart på huruvida du är en duktig jägare eller inte. Och det här ställs såklart på sin spets under älgjakten eftersom i princip alla jägare är ute i skogen då.

 

Nathalie Larsson, 35 år, Österbybruk, Uppland:

– För mig är det samarbete med hunden som är den stora grejen. Att förhoppningsvis få smyga på det där ståndskallet och att sedan få skjuta för hunden. Att skjuta en älg rakt upp och ner utan ett fint hundjobb tycker jag däremot inte ger samma kick.

Denna höst är det dessutom extra roligt då jag ska jaga in min 14 månaders jämthund Bond. Det var 15 år sedan jag jagade in en unghund sist så det ska bli jättekul att lägga ner tid och tålamod på den här krabaten. Han är ju i perfekt injagningsåldern precis nu.

Men älgjakten handlar minst lika mycket om det runtomkring. Förutom att jaga älg här hemma gör jag det också under septemberjakten uppe i Hassela. Där bor vi gemensamt i en jaktstuga vilket gör sitt för den totala upplevelsen. När sällskap och mat är på topp gör det heller inte så mycket om jakten går trögt under några dagar.

 

Staffan Wickerström, 43 år, Träslövsläge, Halland:

– Det speciella med älgjakten är alla minnen som väcks till liv. Första kontakten med jakt för mig var nämligen just älgjakt. Att som barn få följa med far, farfar och farbröder till skjutbanan inför jakten, smällarna där och behållningen att få ett par krutrökta tomhylsor med sig hem.

Och att sedan få följa med ut i en skog färgad av rödgula höstlöv, krispig kylig luft, frosttäcke och dimslöjor samt förväntningar om att kanske få se en stor älg. Detta färgat av doften av termoskaffe och mackor med dubbla pålägg väcker fortfarande starka känslor. Det handlar om gemenskap och tillhörighet. I våra kretsar är det i regel bara en vuxen älg som är lovlig och det tråkiga är förstås när den faller – för då är allt ovan slut och ett års väntan till nästa år tar vid.