Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Säkrar renarnas mat i framtiden

Förståelse och kunskap kring hur renlav växer krävs både för Sveaskogs del, men också för renskötseln. För att det ska bli bra för båda parter finns uttänkta skogsvårdsåtgärder.
– Medvetenheten har höjts enormt. Vi vill göra så lite markpåverkan som möjligt där laven finns, säger David Berglund.

Den vita mattan breder ut sig mellan späda tallar som står glest utspridda. Det känns nästan vanskligt att sätta ner fötterna när man vet att det tagit årtionden för laven att växa till sig.

Att hitta ett sådant här ställe är inte vanligt. David Berglund, senior advisor på Sveaskog, ramlade över det av en slump. Redan när han började sin karriär på Domänverket för 30 år sedan var laven han nu står mitt i ungefär 20 år gammal.

– Jag gissar att det inte varit några renar här och betat eftersom det finns ett väldigt högt stup just intill. Renägarna har nog undvikit den här platsen för att ingen ska ramla ner där.

Det som till vardags kallas vitmossa eller fönstermossa och används i adventsljusstakar heter egentligen fönsterlag och går tillsammans med gulvit renlav och grå renlav under samlingsnamnet renlav och utgör en stor del av all lav som finns i Sverige. Den växer helst på väldigt karg mark där jorden är så grov, torr att inget annat vill växa och betas av renar vintertid.

– Renlav har inga rötter utan tar sin näring från luften. Vitlaven växer i molnform medan grårenlaven ser ut som små träd. Om man tittar närmare på ett sådant ”träd” så ser man att den har små grenar i olika nivåer. Det tar ett år för varje nivå att växa, berättar David Berglund.

När det kommer till Sveaskogs skogsvård görs rätt mycket för att gynna tillväxten av renlav.

– Om vi har en avverkningsklar gammal skog där det finns lav så är vi extra försiktiga med markberedningen. Vi mäter hur stor andel av ytan som påverkas för att minimera den så mycket som möjligt. När det gäller yngre skog så handlar det om att röja i tid så att ljus kommer ner på laven för att den ska växa. Samma sak gäller gallring. Röjning och gallring är bra både för trädens tillväxt och för laven.

David Berglund menar att medvetenheten har höjts enormt. Han vet hur det gick till på 1970-talet med hyggesplöjning och andra radikala metoder som inte alls tog hänsyn till renlavens tillväxt.

– Då gödslades det med flyg på all mark, inklusive tallhedar, vilket var förödande. Idag används helikoptrar som gödslar oerhört exakt och absolut inte på lavmarker.

Eftersom renlaven växer så långsamt är det svårt att hitta en balans mellan tillgång och efterfrågan. Sveaskog håller samråd med berörda samebyar för att deras önskemål ska bli hörda och David Berglund tycker att dialogen fungerar bra.

– Det kan exempelvis handla om att samerna har synpunkter på var vi drar vägar eller hur vi avverkar och vilka områden som är värdefulla för dem. Vi är markägare och samerna har nyttjanderätt. Vi samsas på våra marker, säger han.

Fakta

  • Ett lyckat projekt som testats i Harads i Norrbotten visar att det går att plantera renlav genom att smula sönder och sprida ut den.
  • Renlav försvinner inte för att man avverkar skog, men det tar flera decennier för den att växa upp igen efter en för hård markberedning.
  • Förr brann skogen med jämna mellanrum, vilket var bra för renlaven då den trivs på torr och karg mark.
  • Om marken inte är karg nog tar ljung, lingonris och blåbärsris över.

Tillgång och efterfrågan:

  • Laven växer med 178 kilo torrvikt per hektar och år.
  • En vaja äter 2,9 kg lav per dygn.