Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Svar på Öppet brev: Sveaskog ska vara ett föredöme inom hållbart skogsbruk

Svar på Öppet brev: Sveaskog ska vara ett föredöme inom hållbart skogsbruk

Sveaskog är Sveriges största skogsägare och förvaltar 14 procent av landets skogar, vilket motsvarar 10 procent av landets yta. Det är skogar som vi alla, hela svenska folket, tillsammans äger eftersom Sveaskog också ägs av staten. 

Som ett statligt bolag så ligger det i vårt uppdrag att vara ett föredöme i den bransch vi verkar inom. Därför är det helt rätt att också ställa höga krav på oss. Vår egen ambition är att vara ett föredöme inom hållbart skogsbruk.

  • Det gör vi genom att bevara skogens naturvärden åt kommande generationer.
  • Det gör vi genom att bruka skogen så att vi kan bidra till att Sverige blir fossil-oberoende.
  • Det gör vi genom att långsiktigt förvalta skogen så att även framtidens generationer har samma förutsättningar att använda skogen för sin välfärd och sitt välmående.

Sveaskog har uppdraget att visa vägen för andra, att ligga i framkant att driva hållbar utveckling i balans med samhällets behov och önskemål. I Sveaskog uppdrag ligger också att säkerställa ett sunt och konkurrenskraftigt skogsbruk med en välfungerande virkesmarknad. Det finns många intressenter kring hur och vad skogen används till och det är en balansgång vi arbetar med varje dag.

Klargörande av missförstånd

I januari presenterades den politiska uppgörelse som ligger till grund för regeringens politik. I den nämns Sveaskog särskilt och enligt uppgörelsen ska staten ”vara föregångare i hållbart skogsbruk och visa stor naturhänsyn”. Detta har lett till ett ökat intresse och debatt om vad skogen ska användas till och hur den ska brukas, där olika särintressen vill påverka i sin riktning. En specifik fråga är hur Sveaskog som statligt bolag arbetar med bland annat naturhänsyn. Vi vill därför dels ta tillfället i akt att berätta om vårt arbete, dels klargöra några vanliga missförstånd.

Vårt arbete tål att granskas och granskningen visar på goda resultat. Varje år genomför Sveaskog runt 10 000 avverkningar och gallringar över hela Sverige. Sedan 2017 har Sveaskog vid två tillfällen fått kritik av FSC-revisorer gällande naturvärdesbedömning inför avverkningar. Vid inget av dessa tillfällen har någon skog med höga naturvärden avverkats utan avverkningen har stoppats. På uppemot 30 000 avverkningar har alltså FSC kommit fram till att ha synpunkter på två områden – och i inget fall har dessa avverkats.

Ett missförstånd som uppkommit senaste tiden är påståenden om att Sveaskog och andra skogsbolag avregistrerar nyckelbiotoper, det vill säga skogsområden med extra höga naturvärden. Vi kan endast tala för Sveaskogs räkning, och vi vill säga att detta inte stämmer.

Sveaskog har gått igenom över 140 områden

Om det inkommer synpunkter på att nyckelbiotoper kan riskera att avverkas eller har avverkats så tar vi det på största allvar, och går igenom dessa områden noggrant. Vi har till idag (2019-05-21) gått igenom över 140 områden med påstådda avverkningar i nyckelbiotoper eller påstådda avregistreringar av nyckelbiotoper på Sveaskogs marker. Svaret är att Sveaskog inte genomför eller genomfört några avverkningar i de utpekade nyckelbiotoperna. Däremot så kan vi konstatera att viss information är lätt att misstolka. 

  • Många gör anspråk på vad som ska bedömas att vara en nyckelbiotop, det är Skogsstyrelsen som har ansvaret för att göra de bedömningarna. Sedan kan olika intressen ha olika syn på dessa bedömningar, men det är så regelverket fungerar. 
  • Naturvärdesbedömningar är utmanande att bedöma samstämmigt. Inte sällan ser skogsbolag och naturorganisationer samma saker. Men metoderna för att spara dessa naturvärden är olika. Ett exempel som nämnts i debatten är Abmoberget där vi har undantagit över 1 000 ha sammanhängande område runt det magnifika berget. De små avverkningar som är planerade har inte alls samma dignitet som det som återfinns inom våra avsättningar. De arter som listats är dessutom arter som återfinns i hela nordvästra Sverige och viktigast av allt, vi tar hänsyn till dem. De flesta av de områden som beskrivs i brevet är dessutom besökta och godkända för avverkning av Skogsstyrelsen som äger begreppet nyckelbiotop. Och Skogsstyrelsen delar vår bedömning - det är inte nyckelbiotoper.  
  • En annan synpunkt handlar om huruvida en nyckelbiotop justeras eller avregistreras som det kallas. Det handlar främst då om fel i samband med digitalisering av nyckelbiotoper från papperskartor eller där den första skrivbordsinventeringen gjorts för grovt. Genom att vi successivt korrigerar felaktigheter samt gränsjusterar ökas överenstämmelsen mellan kartor på papper och verkligheten (se exempel på kartorna nedan där den röda markeringen visar den ursprungliga nyckelbiotopsmarkeringen och det gula visar den gränsjusterade). Dessa korrigeringar kan endast göras vid ett fältbesök. I vår ambition att vara transparenta och visa allt vi gör, kan det uppstå otydligheter. Detta måste vi såklart vara ödmjuka inför och erkänna att det finns förbättringspotential i hur denna process förmedlas. Men, det är viktigt att understryka, några faktiska nyckelbiotoper har inte påverkats. Nyckelbiotoper finns inte på kartor, de finns i verkligheten och de har inte försvunnit. 
  • Ännu en anledning till kritiken är att vi i vårt kvalitetsarbete omklassificerar nyckelbiotoper. Orsaken är att vi i en första grov inventering för ”säkerhets skull” klassat dem som nyckelbiotoper som en försiktighetsåtgärd. Men när vi gjort fältbesök så har vi inte hittat nyckelbiotoper och därför gjort en omklassificering, Detta kan uppfattas som att vi nedgraderar nyckelbiotoper för att kunna avverka skogen. Sanningen är att vi minst lika ofta uppgraderar områden till nyckelbiotoper, eller till områden där vi lägger resurser på att restaurera skogen för att skapa nyckelbiotoper. Samma sak här: Nyckelbiotoper finns inte på kartor, de finns i verkligheten och de har inte försvunnit.  Men vi kan bli mycket bättre på att förklara hur processen går till. 
  • En ytterligare anledning är skogsbrukets egen historia. Än idag behöver vi hantera konsekvenserna av det ”hårdare” skogsbruk som rådde fram till och med 1970- och 1980-talet. Då man inte hade samma kunskap som vi har idag och i många fall inte heller samma värderingar. Men svenskt skogsbruk har utvecklats positivt i flera avseenden senaste decennierna, inte minst då det gäller hållbarhet. Sveaskog höga ambitioner i återbeskogning, vi planterar tre nya plantor för varje träd som tas bort, restaurerar våtmarker, arbetar för att öka bestånd av lövträd mm.

Skogsfrågorna är komplexa och intressenterna är många, och det kan vara svårt att nå ut med enkla svar på generella påståenden. Vi är öppna för konstruktiva diskussioner utifrån en gemensam verklighet.

Vi tycker det är bra och positivt att intresset för svenskt skogsbruk är stort. Det är en viktig fråga för samhället idag och för kommande generationer hur våra skogar både vårdas och brukas. Och vi känner ett extra stort ansvar som statlig aktör att vara ett föredöme för att uppfylla de miljömål vår ägare satt upp för oss inom skogsindustrin.