Sveaskogs naturvärdesbedömning

Sveaskogs naturvärdesbedömning

Innan vi planerar för att föryngringsavverka eller gallra i äldre skogar görs en naturvärdesbedömning. Den görs för att vi ska veta och kunna beskriva vilka naturvärden som finns i våra skogar och hur vi skall behandla dem.

Syftet med naturvärdesbedömningen är att vi ska kunna ta ställning till om en skog ska användas för skogsbruk eller avsättas för naturvård. Naturvärdesbedömningen används också för att kunna beskriva vilka naturvärden skogen har, hur den framtida skogen ska se ut samt vilka olika naturvårdsåtgärder som kan behövas för att nå dit. Naturvårdsåtgärderna syftar enbart till att bevara och utveckla de naturvärden som skogen har.

Olika skogsbolag och skogsägare använder lite olika metoder för att göra naturvärdesbedömningar. På Sveaskog använder vi sedan snart 15 år tillbaka en egen metod som vi till en början arbetade fram tillsammans med dåvarande Skogsvårdsstyrelsen. Metoden kan enkelt beskrivas som att den består av tre delar: inventering, bedömning och beskrivning.

Metod i tre steg

Det första som görs är en inventering av skogens naturvärden. Den utförs av anställda eller inhyrda medarbetare som genomgått en utbildning i Sveaskogs inventeringsmetod. Dels används då ett antal provytor för att räkna förekomst av viktiga ekologiska faktorer och dels bedöms andra ekologiska kvaliteter i hela beståndet, dvs inte bara inom provpunkterna. Det är beståndets sammantagna struktur som beskrivs.

Provpunkter  

Antal provpunkter kan variera beroende på hur stor och varierande skogen är som ska naturvärdesbedömmas. När skogen utgör små och homogena bestånd, räcker det oftast med några enstaka provpunkter. Är beståndet däremot stort och/eller varierande, så används ett större antal provytor som läggs ut över hela beståndet. 

Inom provpunkterna, som är cirkelformade med en radie på 25 meter, räknas antalet naturvärdesträd, stående och liggande döda träd. Ett naturvärdesträd är ett träd som på olika sätt avviker från de övriga träden i beståndet och därmed har ett högt naturvärde. Även kvalitén i form av dess ekologiska värde på naturvärdesträden och de döda träden noteras. 

En provpunkt med många naturvärdesträd, stående och liggande döda träd markeras som en röd punkt, dvs en punkt med högt naturvärde. En grön punkt däremot, innebär en provyta med inga eller få naturvärden. Områden med naturvärden mellan lågt och högt markeras med en orange punkt.  

 Bilden ovan visar exempel på ett bestånd om cirka 90 hektar. (En hektar är ungefär två fotbollsplaner.) 

Ett bestånd kan bli flera 

När inventeringen är gjord ska resultatet värderas och bedömas. I bilden ovan är den östra delen av beståndet i huvudsak täckt av röda och orange punkter medan den västra delen och mitten har fler gröna punkter. Med hjälp av punkternas plats på kartan kan nya bestånd avgränsas (blå streck i bilden nedan). Därmed delas beståndet upp i fyra nya bestånd där ett (bestånd A) har så pass mycket höga naturvärden att det avsätts som en naturvårdsskog. De övriga tre bestånden (P1 till P3) bedöms vara produktionsbestånd med olika nivåer av generell och förstärkt hänsyn. I bilden nedan bedömdes A som ett naturvårdsbestånd och avsattes därmed medan P1-3 blev nya produktionsbestånd. 

Bilden ovan visar hur beståndet delats in med nya gränser (blå streckad linje i fyra olika bestånd. A = avsatt som naturvårdsbestånd och P1-3 = produktionsbestånd.) 

Flera faktorer vägs in 

Om och när nya bestånd avgränsas med hjälp av provpunkterna, så är nästa steg att fullfölja inventering i vart och ett av dem. Detta görs dels genom att den redan insamlade informationen vägs samman för att ge en beskrivning av antal naturvärdesträd och döda träd per hektar som motsvarar beståndsnivån snarare än enskilda provpunkter, dels tillkommer nu att antal andra faktorer som också värderas utifrån hela beståndet. Det är faktorer som skogens historik och kontinuitet, ålder på det äldsta trädskiktet, förekomst av naturvårdsarter samt så kallade hänsynskrävande biotoper. Även den beståndsvisa bedömningen kan resultera i att hela eller delar av ett bestånd avsätts som naturvårdsskog. Slutligen dokumenteras naturvärdesbedömningen så att varje enskilt bestånd har en egen bedömning (se bild nedan). 

Efter indelning i fyra bestånd ger dom individuella mätpunkterna ett medelvärde för beståndet som helhet och som ger beståndets naturvärdesbedömning.

Skötselbeskrivning i sista steget 

Samtidigt som alla inventerade och värderade naturvärden sammanställs och dokumenteras för ett enskilt bestånd som ska bli naturvårdsskog, så sätts även etiketter som till exempel nyckelbiotop, hänsynskrävande biotop eller naturvärdeslokal. Sista delen i naturvärdesbedömningen innebär att långsiktiga och framtida mål med naturvårdsskogen anges tillsammans med en skötselbeskrivning.

I de skogar vi bedömer är lämpliga för skogsbruk lämnar vi så kallad generell hänsyn vid avverkning. Det innebär att vi sparar lövträd, större trädgrupper, grova och gamla träd, lövkorridorer längs vattendrag och död ved. Det gör vi för att vi i framtiden ska ha så varierade skogar som möjligt vad gäller ålder, lövinslag och miljöer för biologisk mångfald

FSC-standardens förväntningar

Den svenska FSC-standarden kräver inte att en certifierad medlem måste spara alla dokument och underlag använda i inventeringsfasen. Sveaskog sparar inte underlag för varje enskild provyta men resultatet efter vår trestegsmetod kan se ut som i exemplet nedan där det avsatta beståndet visas i rött medan produktionsbestånden med olika hänsyn markeras i raster.  Bilden visar ett exempel på en slutlig avverkningsplan där det röda är ett bestånd avsatt för naturvård medan de övriga delarna av beståndet har olika stora hänsynsytor (rastrerade). Hänsynsytor är områden med koncentrationer av ekologiska kvaliteter som till exempel naturvärdesträd eller död ved. Det kan också vara en mindre yta med en ekologiskt värdefull biotop till exempel vattenkällor eller hassellundar. 

Här kan vi konstatera att av de cirka 90 hektar som detta bestånd var från början så kommer vi att lämna 61% som naturvårdsskog eller hänsynsytor och avverka på de återstående 39%. Utöver de hänsynsytor som framkommer i samband med avverkningsplaneringen (rastrerade ytor i bilden ovan) som utförs av en planerare, så tar även maskinföraren ytterligare hänsyn till följande vid avverkningen: 

  • Naturvärdesträd
  • Tio träd per hektar
  • Stående död ved
  • Liggande död ved
  • Silverstubbar
  • Brandstubbar

Ökad transparens

Sveaskog har höga ambitioner att vara transparenta. Vi redovisar därför resultaten av våra naturvärdesbedömningar på hemsidan. De bedömningar som redovisas är de avverkningsanmälningar som skickats till Skogsstyrelsen och godkänts efter den 1 januari 2017.  Länken till kartan hittar du här

Död ved är särskilt värdefullt

Sveaskogs naturvärdesbedömning syftar till att hitta naturvårdsmässigt viktiga strukturer och element. Det kan exempelvis vara gamla och grova barr- eller lövträd som har ett särskilt ekologiskt värde. Ett annat viktigt exempel är död ved som kan vara både döda träd som ligger på marken (lågor) men även döda träd som fortfarande står upp (torrakor och högstubbar). Vi letar även efter värdefulla miljöer som rinnande vatten i form av bäckar i skogen, raviner eller sumpskogar. Det är dessa strukturer och element som är avgörande för den biologiska mångfalden i skogen.

Hållbart skogsbruk och värdefulla miljöer i samklang

Det är relativt vanligt att inventeringen visar att det finns små områden med höga naturvärden i skogen. Dessa viktiga områden lämnas kvar vid en avverkning som så kallad hänsyn. Det kan exempelvis vara skogsgrupper som innehåller död ved, gamla grova träd eller vattendrag. På så vis kan ett hållbart skogsbruk och värdefulla strukturer, substrat och miljöer finnas tillsammans i samma skog även i framtiden.