Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Flora och fauna

Flora och fauna

Ekoparkens skogar formades av en intensiv brand på 1830-talet som dödade i stort sett all gran och många av tallarna. På de kala brandfälten fick unga sälgar och björkar det ljus de behövde för att ta sig upp och många av dem står kvar än idag.

Granarna har vuxit upp omkring dem och bildat lövrika barrskogar som är en värdefull miljö för många växter och djur. Branden gjorde också att det storskaliga skogsbruket inte inleddes förrän på 1980-talet. På bergssidorna står gamla skogar kvar med grova, lavklädda granar och skrovliga sälgar. Dit kom aldrig skogsmaskinerna och till vissa delar har inte ens yxorna nått. Längre ner finns ungskogar och en del äldre tallskogar, där gammelfurorna bär spår av brand.

Lövrika granskogar

Karakteristiskt för ekoparken är blandskogar där grova granar och sälgar står glest och solen kommer in över mossan. En tredjedel av ekoparkens skogar räknas som lövrika, vilket gör området mycket speciellt i dagens skogslandskap där barrträden har tagit över mer och mer. Just blandningen av barr- och lövskog skapar artrika miljöer. På de gamla sälgarna växer den grönglänsande lunglaven och här och var sitter doftticka, som sprider sin väldoft av anis på långt håll. Granarnas vida kjolar och skägg av garnlav ger ett intryck av gammal trollskog, och kring stammarna har den tretåiga hackspetten hackat sina ringar på jakt efter insekter.

Höglägesskogar

Skogarna på ekoparkens berg är glesa eftersom klimatet är hårt mot unga plantor. Granarna är vridna och senvuxna av vinterstormar och korta somrar. Många har dubbla toppar sedan tunga snölass knäckte dem. När träden sedan faller och ligger döda en tid växer ofta den rödlistade skinnsvampen doftskinn just i klykan där toppen har delats. En annan art som är vanlig just i höglägesskogar är knottrig blåslav, som trivs i solöppna lägen på skrovlig bark av gran, sälg och björk.

Gammelskogen som storbranden sparade

Det finns några områden i ekoparken som klarade sig undan den senaste branden och som har hunnit bli till riktigt gammal granskog, med grova liggande träd som ett plockepinn i mossan. Här växer de gammelskogsarter som kräver en stabil miljö under lång tid, exempelvis rosenticka, ostticka och den sällsynta grantickeporingen.

Naturliga vattendrag

Genom ekoparken löper ett rikt system av sjöar, älvar och myrar. Från norr till söder rinner Åbyälven som ingår i Natura 2000, ett urval av Europas mest värdefulla natur. Den har ett naturligt vattenstånd som varierar med årstiderna, och det gynnar arter som utter, flodpärlmussla, stensimpa och lax. De vidsträckta myrområden som täcker en femtedel av ekoparken är också värdefulla genom sin storlek och mångformighet. Våtmarkerna är viktiga eftersom de renar vattnet på dess väg genom landskapet och Sveaskog kommer att lämna breda kantzoner längs alla vattendrag. För att återskapa våtmarker och sumpskogar kommer man att lägga igen en del av de diken som tidigare grävts för att torrlägga skogsmark.

Brandpräglad tallskog

Ekoparkens äldre tallskogar är fina strövområden, där träden står som pelare på en matta av renlav. De allra flesta tallmarker bär spår av gamla tiders skogsbruk och vedplockning, men här och där har grova gammelfuror blivit kvar. I många av tallarna syns spår efter brand, så kallade brandljud, där hettan har fått barken att släppa. Några träd har överlevt mer än en brand och har flera brandljud i varandra. En del av dessa områden kommer Sveaskog att bränna för att återskapa den brandpräglade tallnaturskogen.

Några arter som förekommer i ekoparken

  • Tretåig hackspett Picoides tridactylus
    Hannen är lätt att känna igen på sin gula hjässa och de är ofta så oblyga att du kan titta länge hur de rör sig i cirklar runt granarna, på jakt efter insekter.

  • Ostticka

  • Lappticka
    En svamp som finns på grova, gamla granlågor i äldre skog är lappticka.