Kultur
Under lång tid har människor rört sig i Galhammars skogar. De har lämnat många spår efter sig som du kan upptäcka på en vandring genom ekoparken. Att identifiera, bevara och sköta kulturvärden är en viktig del i Sveaskogs ekoparksarbete.
Under lång tid har människor rört sig i Galhammars skogar. De har lämnat många spår efter sig som du kan upptäcka på en vandring genom ekoparken. Att identifiera, bevara och sköta kulturvärden är en viktig del i Sveaskogs ekoparksarbete.
Svevallen och Börjesten är två så kallade ödesbölen i ekoparken. Många gårdar övergavs under medeltiden och de bästa exemplen på sådana lämningar finns i Jämtland. Att gårdarna övergavs har förmodligen flera orsaker men en starkt bidragande faktor var att pesten härjade. Sommaren 1350 kom digerdöden till Norrland och i Jämtland föll hälften av befolkningen offer för sjukdomen.
Ett ödesböle känns igen på de spår i form av odlingsrösen, åkerterasser och åkerhak som man finner på den gamla boplatsen.
Att bränna gamla kådrika tallstubbar för att få fram tjära är ett gammalt hantverk i Sveriges skogsbygder. I Ekopark Galhammar finns rester av två tjärdalar, med spår av den trattformade plats där veden packades och eldades. I sluttningen nedanför kan du ana var tjärstocken låg, där den heta tjäran rann ut.
Att utvinna järn är en viktig konst som varit känd i Jämtland under närmare 2000 år. Råvaran var myrmalm eller sjömalm som först skulle renas från organiskt material med hjälp av eld. Därefter brändes den i så kallade blästerugnar, där järnet separerades från de lättflytande restprodukterna, den så kallade slaggen. I Ekopark Galhammar finns en gammal järnframställningsplats med rester av en blästerugn, slagghögar och en kolningsgrop.
Ekoparken har tre fäbodar; Börjesten, Svevallen och Bergvallen. Fäbodarna låg ofta långt bort från hemgården, på den så kallade utmarken. Om vårarna flyttade kreaturen och butöserna, de kvinnor som skulle sköta om djuren, ut till fäboden.