Återkommande bränder har skapat en mosaik av olika sorters skog i Hornsö. Området karakteriseras av brandpräglade tallskogar med hög biologisk mångfald. Här står gammeltallar tillsammans med grov ek, asp och bok. Rika ädellövskogar och lövsumpskogar är andra viktiga inslag.
Hornsö har en lång historia av regelbundna skogsbränder. Mellan 1564 och 1868 har elva bränder dokumenterats i Skärsgölsområdet, som är en del av ekoparken. Ända in på 1900-talet förekom bränder, vilket har bidragit till dagens höga naturvärden.
De relativt täta bränderna har gynnat förekomsten av brandberoende arter och format ett landskap med gott om lövträd och död ved. Många skogslevande arter är beroende av just detta. För exempelvis den akut hotade vitryggiga hackspetten, som observerats i Hornsö-området, är döda och döende lövträd en nyckelfaktor.
I många av Hornsös skogar finns riktigt gamla träd. Ekoparkens skrovliga åldringar är framför allt tallar och ekar, som kan bli långt över 400 år gamla. Även äldre aspar och björkar är relativt vanliga. Dessa gamla träd är en viktig orsak till ekoparkens fantastiska mångfald av hotade insekter. Gamla lövträd förmultnar ofta långsamt inifrån och i dessa ihåliga stammar myllrar det av liv.
Många fina sjöar och åar gör ekoparken populär för fiske. Områdets största sjö är Allgunnen med en mängd olika fiskarter, som öring, gös och siklöja. Sjön är i stort sett opåverkad av människor med undantag för en damm som ligger en bit nedströms Alsteråns utlopp.
Alsterån utgör lek- och uppväxtområde för öring och lax. Fågellivet är också rikt vid vattnet – i Allgunnen häckar storlom och fiskgjuse och längs Alsterån kan man se kungsfiskare.
Raggbock
Igelkottaggsvamp
Foto: Hericium erinaceus av Lebrac CC BY SA
Vitryggig hackspett
Foto: Dendrucopos leucotos av Alastair Rae CC BY SA
