Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Flora och fauna

Flora och fauna

Ekopark Jovan är ett skogslandskap med hög andel gammelskog och stor variation av naturtyper.

Mest speciellt i Ekopark Jovan är de stora sammanhängande markerna med urskogsliknande skog. En tredjedel av ekoparkens skogar klassas som gammelskog, det vill säga trädens ålder är minst 1,5 gånger så hög som den ålder då den får avverkas. De äldsta tallarna är omkring 500 år.

Urskogslika granskogar

På bergens toppar går tiden långsamt. Hårda vintrar och karga jordar har skapat så kallade höglägesgranskogar, där träden har vridna, sluttande grenar och långa skägg av hänglav. Nya träd har svårt att ta sig upp och därför blir skogarna glesa med stora gläntor, där solälskande arter som sotlav och knottrig blåsav kan växa. När en grov gran faller kan den ligga som låga i många hundra år utan att multna bort. Då finns tid för den brunludna lapptickan och andra gammelskogssvampar att dyka upp. Även nere i dalarna finns skogar med gamla skäggiga granar och grova lågor. I myrmosaiker och längs bäckar finns delar som har undgått bränder och där det har sett i stort sett likadant ut i hundratals år.

Brandpräglad blandskog

Innan människan lärde sig kontrollera skogsbränder var de ett återkommande inslag i landskapet. Elden är en naturlig del av barrblandskogens liv och nästan alla äldre skogar bär spår av dess framfart. Bränderna var ofta lågintensiva och många av tallarna överlevde tack vare sin tjocka bark och höga krona. I Jovan finns tallar som har klarat fyra bränder efter varandra, vilket syns på sår i barken, så kallade brandljud.

I stort sett hela Jovans ekopark har brunnit, med undantag för ett fåtal höglägesskogar och sumpskogar. Senast brann mycket av ekoparken vid förra sekelskiftet.

Efter en brand kommer lövträd och tall först upp. Idag när skogen inte har brunnit på länge är yngre gran på väg att ta över i många delar. Här kommer Sveaskog att genomföra kontrollerade bränder för att bevara det brandpräglade landskapet och gynna de växter och djur som är anpassade till det.

Lövrika skogar

Lövträd är en bristvara i dagens skogslandskap, både på grund av bekämpning från skogsbruket och genom att bränder har blivit sällsynta. I Jovan finns ovanligt gott om gamla björkar, sälgar och aspar, varav många kom upp efter branden för drygt hundra år sedan. På deras bark trivs den stora, klargröna lunglaven, de små gelélavarna, dofttickan och många andra hotade arter.

Om du besöker Jovan om hösten när lövträden står som rödgula facklor längs bergssluttningarna syns de lövrika skogarna extra tydligt. Längs bäckar och vätar kan lövskogen vara helt dominerande. Även i en del av ungskogarna kan så mycket som 90 procent vara lövträd.

Myllrande myrar och vattendrag

Våtmarker är skogslandskapets mest artrika miljöer med ett myller av liv. De är också viktiga som biologiska reningsverk. I ekoparken finns många små svarta tjärnar och smala skogsbäckar som porlar mellan mossövervuxna stenblock och under broar av liggande döda träd.

På många platser i skogarna kommer källor fram ur mossan. En del av dem är rika på järn eller kalk och här hittas ofta spännande växter och mossor. I ekoparkens södra del finns vidsträckta myrmarker som är i stort sett opåverkade av dikning.

Några vanliga arter i ekoparken

  • Ostticka

  • Doftticka

  • Skägglav

  • Lavskrika

Visste du att...

  • Förr i tiden användes Jovanbäcken och Mejvanbäcken för att flotta timmer på. 
  • Rester av flottningen syns genom timmerkojor, stenlagda flottrännor och stenkistor. 
  • Båda bäckarna kantas till största delen av gammelskogar och det är en fin promenad att följa deras väg en bit, längs forsar, lugna vatten, meandersvängar och små vattenfall.

Visste du att...

  • Den anisliknande doften av doftticka kan komma som ett stråk i luften på långt avstånd. Förr i tiden lades svampen i linneskåpet för att sprida sin väldoft. Den lär också ha använts av ungkarlar som stoppade en bit i bröstfickan när de skulle iväg på dans. 
  • Där osttickan växer har skogen ofta undgått brand och träden har dött i sin egen takt under mycket lång tid. Som färsk är svampen mjuk och saftig, med en doft av filmjölk eller gammal dessertost.