Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Flora och fauna

Flora och fauna

Det myllrar av liv i Ekopark Maunuvaara. I de stora ostörda skogarna trivs både björn och utter. På fallna mossövervuxna granar, silvergråa torrfuror och murkna aspar finns svampar som de flesta biologer bara kan drömma om.

Livet i den döda veden

Döda träd är basmat för mängder av djur, växter och svampar. Med skogsbrukets intåg har den döda veden minskat dramatiskt och därmed också dess invånare. I Ekopark Maunuvaara finns fortfarande gott om fallna mossövervuxna granar, silvergråa torrfuror och murkna aspar. Det är just det som gör att så många hotade arter har fått en fristad i ekoparken.

Exklusiva svampar och lavar

Längst inne i gammelskogen där tiden har stått stilla hittar man de riktiga ursvamparna. Det är de som växer fram ur de äldsta och skrovligaste granarna. I Ekopark Maunuvaara finns svampar som de flesta biologer bara kan drömma om, som urskogsporing, blackticka och taigaskinn. Längs bäcken Kivijoki är granarna alldeles fulla av den sällsynta ringlaven.

Viktigt renbetesområde

Ekoparkens hänglavsrika skogar är viktiga betesmarker för renar om vårvintern. Renskötare har låtit sina djur gå i skogen och på myrarna här under mycket lång tid. För att inte störa renbetet kommer Sveaskog att ha samråd med Tärendö sameby om all naturvård och skötsel i ekoparken.

Björn och utter

I ekoparkens stora ostörda skogar har många björnar funnit det lugn de behöver. De håller sig undan när de hör röster eller känner människolukt men om du börjar titta efter klomärken i torrträd, stora tassavtryck och gamla utgrävda myrstackar så blir det tydligt att de är vanliga. Med lite tålamod kanske du kan få se en björn gå och beta bär på sluttningarna om hösten. De många bäckarna i området gör det till ett riktigt utterland. Om vintern kan du se hur uttern har åkt kana på magen genom snön. Kanske för att markera revir, kanske för att komma fram snabbt, men säkert också för att den tycker om att leka.

Unik geologi

Området kring Maunuvaara är nästan helt opåverkat av den senaste istiden. Det beror på att klimatet var så kallt att isen frös fast i marken och kapslade in allting istället för att glida fram och tillbaka. Sådana områden finns på flera håll i norra Sverige men det speciella med Ekopark Maunuvaara är att det var här fenomenet upptäcktes. Det syns också särskilt tydligt här. Ett exempel är så kallade rösberg.

Rösberg – sprängt av frosten

För 75 000 år sedan var klimatet mycket kallt och frosten sprängde loss spetsiga block från bergen kring Maunuvaara. Än idag syns stora blockhav med så kallat rösberg. Eftersom isen låg stilla blev stenarna kvar precis som de låg för 75 000 år sedan. Bara några drogs med nerför bergssidorna när glaciärerna smälte. Tydligast syns detta i naturreservatet Tunturit som gränsar mot ekoparken.

Några vanliga arter i ekoparken

  • Lavskrika

  • Tretåig hackspett Picoides tridactylus

  • Gräddporing

  • Björn

  • Ringlav

Visste du att...

  • Om du vandrar en dag genom ekoparkens skogar kommer lavskrikorna att vara dina trognaste följeslagare. De lever i ständigt småpratande familjegrupper och blir genast nyfikna på nya besökare i sin skog. Eftersom de har torgskräck lämnar de aldrig skogens skyddande famn. 
  • Den tretåiga hackspetten har hackat sina karakteristiska ringar runt många av ekoparkens granar. Ingen vet riktigt säkert varför de gör så men en teori är att de återvänder till ringarna tidigt om våren för att dricka sav.