Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Flora och fauna

Flora och fauna

Norra Vätterns skärgård är en vildmarksskärgård, som nästan helt saknar bebyggelse. Historiskt har det brunnit mycket på öarna, vilket bidragit till en mångfald av trädslag och arter. 

Barrskogar

I ekoparken finns en mosaik av skogstyper som domineras av barrskog. Det beror på stor variation i jordtyp och näringstillgång. Tallskogarna i Ekopark Norra Vätterns Skärgård har en lång historia. Här finns ett stort antal tallar som är mellan 300 och 400 år gamla. Tallskogarna behöver återkommande utsättas för brand för att bli riktigt gamla och urskogslika. På sluttningar och i sprickdalar finner du äldre granskog. Där finns även mycket död ved tack vare att växtplatserna är bördiga, skuggiga och fuktiga.

Lövskogar

Björk, asp och al är de tre vanligaste lövträden i ekoparken. Många av de lövdominerade skogarna är starkt kopplade till den forna djurhållningen och jordbruket på öarna

Betesmarker

Norra Vätterns skärgård har en mycket gammal historia av permanent bebyggelse och kreatursbete i olika former. Trots att många år har förflutit sedan den sista boskapen lämnade öarna, har vissa platser i ekoparken fortfarande stark prägel av tidigare djurhållning och beten. Sveaskog kommer att restaurera en mindre del trädbevuxen betesmark i ekoparken för att vårda den gamla ängsfloran och återuppliva en tradition som haft stor betydelse för skogen i skärgården.

Urbergshällar

Liksom kustskärgårdarna håller även Vätterns skärgård på att höja sig ur vattnet. Genom att landhöjningen sker snabbare i norr sjunker vattnet i Vätterns norra ände men stiger i dess södra. Man kan likna Vättern vid ett badkar vars ena ände långsamt lyfts upp.

För ca 9 000 år sedan var landmassan vid norra änden så nedtryckt - av den just bortsmälta inlandsisen - att sjön under kort tid faktiskt hade sitt utlopp mot norr i stället för som nu i söder vid Motala.

Skärgårdens berggrund består av grov granit, urberget. Öarna har isslipade, ofta vackert rundade hällar. På Lilla Aspön når hällmarken hela 51 meter över sjöns yta. Vattendjupet överstiger sällan 20 meter inom skärgården, men bara 3 kilometer söder om den finns djup på mer än 90 meter.

Några vanliga arter i ekoparken

  • Storlom

  • Hassel

  • Tallticka