Ekopark Vuollerim är ett mosaikartat isälvslandskap med stora tallområden och frodiga granskogar. Större delen av skogarna är påverkade av skogsbruk, med undantag för vissa bäckraviner. Trots det finns en enorm artrikedom, mycket tack vare läget i landskapet.
Närheten till samhället Vuollerim gör att större delen av skogarna har brukats. Trots det hyser ekoparken en unik artrikedom, delvis tack vare läget i landskapet. Ekoparken ligger i ett gammalt deltalandskap där Stora och Lilla Luleälven rann ut i havet för 6000 år sedan. De två älvarna har fört med sig mycket slam och sand från fjällen, vilket har gjort marken ovanligt näringsrik. Det visar sig både i de frodiga bäckravinerna och i sandtallskogarna högre upp.
I ekoparkens östra delar växer så kallad sandtallskog, en ovanlig naturtyp som vi i Sverige har ett extra stort ansvar att skydda. Ur mattan av renlav växer en mängd sällsynta och oförutsägbara svampar. Vissa år lever de bara underjordiskt, för att sedan komma upp som en kortvuxen armé under goda svampår. Bland dem finns goliatmusseron, rotfingersvamp och en lång rad andra exklusiva arter som är beroende av ljusöppen gammal tallskog. För deras skull kommer Sveaskog att hindra igenväxning av tallskogarna, genom att bränna eller röja bort gran och sly.
1897 drabbades stora delar av Jokkmokks kommun av en mycket kraftig storm, vilket ledde till storskalig avverkning av stormskadad skog under flera års tid. Spår av denna storm kan än i dag ses i ekoparken.
Ekoparken omges av älvdalar på tre sidor och genomkorsas av små bäckraviner som rinner ner mot älvarna. Bäckarna bildar ofta djupt nerskurna sedimentraviner och längs dessa finns flera mycket värdefulla bäckgranskogar. Genom sitt svåråtkomliga läge är bäckgranskogarna mycket sparsamt påverkade av skogsbruk. Deras fuktiga miljö och näringsrika mark bidrar också till en mångfald av arter, som till exempel den hotade trådbrosklaven.
Längs bäckarna som rinner ner mot Stora Luleälven finns barrnaturskogar med gott om björk, asp och sälg. De lövrika skogarna är viktiga för en mängd hotade arter. Här växer bland annat liten aspgelélav, stiftgelélav och doftticka. I lövverket kan du få höra järpens ljusa visslande och den mindre hackspettens trumvirvlar.
.jpg)
