Denna sida använder cookies

Cookies behövs för att sidan ska fungera på ett bra sätt. Cookies optimerar sidans funktionalitet, anpassar sidan efter besökarens val och intressen, cookies används för analys av hur besökare använder sidan, för statistik och för marknadsföring anpassad efter dina intressen.

Sveaskog kan komma att dela informationen med tredjepartsannonsörer. 

För att läsa mer om hur cookies används eller hur man stänger av cookies klicka här.

Genom att klicka på rutan Godkänn och fortsätt accepterar du användandet av cookies.

Flora och fauna

Flora och fauna

Ekopark Vuollerim är ett mosaikartat isälvslandskap med stora tallområden och frodiga granskogar. Större delen av skogarna är påverkade av skogsbruk, med undantag för vissa bäckraviner. Trots det finns en enorm artrikedom, mycket tack vare läget i landskapet.

Närheten till samhället Vuollerim gör att större delen av skogarna har brukats. Trots det hyser ekoparken en unik artrikedom, delvis tack vare läget i landskapet. Ekoparken ligger i ett gammalt deltalandskap där Stora och Lilla Luleälven rann ut i havet för 6000 år sedan. De två älvarna har fört med sig mycket slam och sand från fjällen, vilket har gjort marken ovanligt näringsrik. Det visar sig både i de frodiga bäckravinerna och i sandtallskogarna högre upp.

Sandtallskogar

I ekoparkens östra delar växer så kallad sandtallskog, en ovanlig naturtyp som vi i Sverige har ett extra stort ansvar att skydda. Ur mattan av renlav växer en mängd sällsynta och oförutsägbara svampar. Vissa år lever de bara underjordiskt, för att sedan komma upp som en kortvuxen armé under goda svampår. Bland dem finns goliatmusseron, rotfingersvamp och en lång rad andra exklusiva arter som är beroende av ljusöppen gammal tallskog. För deras skull kommer Sveaskog att hindra igenväxning av tallskogarna, genom att bränna eller röja bort gran och sly.

Gamla stubbar

1897 drabbades stora delar av Jokkmokks kommun av en mycket kraftig storm, vilket ledde till storskalig avverkning av stormskadad skog under flera års tid. Spår av denna storm kan än i dag ses i ekoparken.

Bäckgranskogar

Ekoparken omges av älvdalar på tre sidor och genomkorsas av små bäckraviner som rinner ner mot älvarna. Bäckarna bildar ofta djupt nerskurna sedimentraviner och längs dessa finns flera mycket värdefulla bäckgranskogar. Genom sitt svåråtkomliga läge är bäckgranskogarna mycket sparsamt påverkade av skogsbruk. Deras fuktiga miljö och näringsrika mark bidrar också till en mångfald av arter, som till exempel den hotade trådbrosklaven.

Lövskog och lövrik skog

Längs bäckarna som rinner ner mot Stora Luleälven finns barrnaturskogar med gott om björk, asp och sälg. De lövrika skogarna är viktiga för en mängd hotade arter. Här växer bland annat liten aspgelélav, stiftgelélav och doftticka. I lövverket kan du få höra järpens ljusa visslande och den mindre hackspettens trumvirvlar.

Några vanliga arter i ekoparken

Visste du att...

  • När snön har smält undan i maj börjar Bombmurklorna Sarcosoma globosum dyka upp längs älven. Med sina klotrunda, geléaktiga fruktkroppar liknar de ingenting annat. 
  • Förr var bombmurklorna populära bland skolbarn som använde dem till att kasta på varandra. Numera är de mycket exklusiva och människor besöker deras marker för att försiktigt känna på de sammetslena kloten.
  • Bombmurklan är mycket känslig för avverkning eller kraftig gallring, och hittas bara i områden där granskog har funnits mycket länge. 
  • Skogsbruk har gjort arten alltmer sällsynt och numera finns den huvudsakligen kring Mälardalen och längs några av norrlandsälvarna.

Visste du att...

  • Nornan Calypso bulbosa är en gracil orkidé, vars intensivt rosa blomma lyser upp mossan i örtrika och något fuktiga granskogar. 
  • Blommorna doftar svagt av vanilj och pollineras av vårtidiga humledrottningar. Kanske tar de nornan för en jättelik blåbärsblomma, för den har ingen nektar att ge dem. 
  • Norna förekommer sällsynt från norra Hälsingland till Norrbotten och är känslig mot kalavverkning.