- Wow det här är helt underbart, säger franska Virginie Srienz som tillsammans med maken Manfred och barnen Thibault och Perrine lämnat Tyskland (där de är bosatta) för att bila upp till Västerbotten och ta del av skogslandets unika natur. Själva idén fick hon på internet.

- Vi är en internationell familj som rest mycket och bott på flera destinationer runt om i världen. Det gör att jag pratar många olika språk och har möjlighet att ta del av resereportage, webbsidor och bloggar på en rad olika språk. Så fort jag hittade Granö Beckasin och hundspannsturerna ringde jag Manfred. – Vi måste åka till Sverige!

Släpp aldrig handtaget

Trots att gästerna vanligtvis aldrig kört hundspann förut är Juliane Nicklass lugn när hon lägger tömmarna i händerna på gästerna och låter dem ta ansvar för hundarnas explosivitet.

-Vad ni än gör så släpp aldrig slädens handtag. Om ni tvunget måste klia er på näsan får ni helt enkelt hålla i handtaget med armvecket. Håll foten på bromsen och släpp aldrig handtaget. Då går det finemang, säger Juliane och drar iväg uppåt skogskanten.

Hundarna springer så att snömodden ryker. För att vara så här sent på säsongen har det snöat ovanligt mycket i Västerbotten. Hela kustlinjen har fått stora mängder med snö under vintern och vårvintern är inget undantag. Fördelen är givetvis att spåren är i bra skick och att snön är mjuk och ren. Trots att det är i mitten av april går det utmärkt att åka hundspann.

Gillar den brukade skogen

Som småföretagare på arrenderade marker är Juliane noga med att ha nära relationer med markägarna. Inte minst för att kunna planera åtgärder och slippa överraskas av skotare och timmerbilar ute i skogen när hon är ute med gäster. Vilket givetvis har hänt.

- Som hundspannsföretagare gillar jag den brukade skogen. Öppna marker eller gallrade skogsområden där både hundarna och gästerna ser långt in i landskapet, vilket ökar chanserna för att se vilda djur och slippa överraskas av en älg som kutar över vägen.

Många av Julianes Nicklass gäster kommer långväga från Europa, Asien eller USA. För dem är skogsbygderna lika genuina som Stora Barriärrevet och Grand Canyon för oss svenskar. Inte sällan blir gästerna tysta under hundspannsturerna då det går upp för dem i vilket sagolandskap de just nu susar fram i. Ett vinterparadis på riktigt.

- Jag är själv född i Tyskland och flyttade upp till Höga Kusten med mina föräldrar 2003. Trots att jag har en annan bakgrund, och har sett stora delar av Sveriges vackra natur, är det ändå något speciellt med Granö och Umeälvens vackra sträckning, säger Juliane Nicklass.

Planering utifrån vikt

Långt upp i skogen går det ovanligt bra för familjen Srienz. Eftersom både mamma Virginie och dottern Perrine är i lättaste laget har Juliane valt att dela på kvinnorna och sätta en tyngre man och en lättare tjej i varje hundekipage. För att både Virginie och Perrine helt enkelt ska ha tyngd – och kraft – att orka bromsa hundarna. Om man inte väger tillräckligt mycket (gränsen går egentligen vid 50 kg) räcker det inte om man trampar på bromsen. Hundarna är helt enkelt för starka och drar iväg ändå. Det är också orsaken till att barn inte kan köra egna hundspann. Åtminstone inte ovana turister.

Den sex och en halv kilometer långa turen går i rasande tempo över Långmyra (en myr alldeles i närheten av Granö) och bara drygt en timme senare är vi tillbaka på gårdsplanen utanför kenneln där återstående hundar (de som inte behövdes under turen) besviket står och tittar på när "de utvalda" kommer tillbaka. Trots att Juliane har 28 hundar i stallet är det förhållandevis tyst. De som trots allt ylar tystnar snabbt så fort Juliane ryter deras namn.

Sommarturer allt vanligare

Även om nästan alla gäster vill komma upp och köra hundspann under vintern blir sommarturerna allt vanligare. Bortsett från klassiska turer på hjul (trehjulig kickbike) arrangerar också Juliane Husky Walk under sommarhalvåret då gästerna vandrar med varsin Huskyhund som knyts fast i ett midjebälte.

- Vandringarna är väldigt uppskattade och ger besökarna möjlighet att njuta av en helt annan säsong. Dessutom sprider det ut mitt arbete över året och ger mig möjlighet att ta emot gäster även under sommaren. Hundarna älskar att springa och för dem spelar det ingen roll om det är höst eller vinter. Så länge utflykterna hägrar är hundarna med på det mesta.