Flora och fauna

Flora och fauna

Ekopark Ejheden präglas än i dag av en stor brand som härjade här i slutet av 1800-talet. Skogen domineras av gamla brandpräglade tallskogar, där några av tallarna når aktningsvärda åldrar på minst 200 år. Vissa av dessa gamla tallar har överlevt två-tre bränder vilket syns genom antalet brandljud – kolnade märken på stammen. 

Gamla brandpräglade tallskogar

Skogen i Ejheden är till 80 procent tall och de stora sammanhängande markerna med äldre skog är något som är ovanligt i dag. De allra flesta tallarna kom upp efter den intensiva branden år 1888. Unga tallplantor kräver mycket ljus och en jord utan alltför mycket konkurrens av mossor och ris för att kunna växa. Därför är tallen en av många brandgynnade arter.

Sedan storbranden i Ejheden har folk i bygden tagit ut virke för husbehov men i stort sett har skogen fått stå orörd. Nu kommer den att lämnas för fri utveckling och naturvärdena kommer att fortsätta att öka genom att med mer och mer död ved skapas och gamla träd blir äldre. Vissa delar kommer också att brännas av Sveaskog för att bevara det brandpräglade landskapet och de arter som är beroende av det.

Här och där står gammeltallar som överlevde branden och har fått så kallade brandljud, märken på stammen där hettan från lågorna fick barken att släppa. Det finns till och med träd som har klarat två eller tre bränder och har flera brandljud i varandra. Dessa träd blir så härdade och kådfyllda att de kan stå i många hundra år till. Det är i de allra grövsta tallarna som kungsörnen häckar. 

Lövrik barrskog

Brandens spår i landskapet märks också genom att de mörka barrskogarna blandas upp med löv. På brandfälten efter storbranden fick de ljuskrävande lövträden chans att ta sig upp och många av dem står ännu kvar. Lövrika barrskogar, där minst vart femte träd är ett lövträd, utgör tolv procent av ekoparkens yta. Det är en hög siffra som gör området mycket speciellt i dagens skogslandskap där barrträden har tagit över allt mer.

Här finns ekoparkens artrikaste marker, där både löv- gran- och tallskogsarter trivs. På nästan varenda gammal sälg växer den grönglänsande lunglaven, en art som varken klarar luftföroreningar eller hårt skogsbruk. Här finns också dofttickan, vars lukt påminner om anis och kan uppfattas på mycket långa avstånd. Det finns också gott om unga lövträd på väg upp och de kommer att gynnas av Sveaskogs bränningar i området. 

Lövnaturskog

På några platser i Ejheden finns lövnaturskogar med glasbjörk och en hel del asp. Detta är ovanliga och biologiskt mycket värdefulla miljöer, där mindre hackspett, koralltaggsvamp och många andra arter trivs. För att bevara dem kommer Sveaskog att ta ut gran som växer in. Idag utgörs nära fem procent av ekoparken av lövnaturskog men andelen ska öka genom aktiv skötsel.

Brandgynnade insekter

Många arter som följde i brandens spår i det ursprungliga skogslandskapet har minskat kraftigt eller försvunnit. Ejheden ligger i ett av Europas utpekade kärnområden för brandinsekter, här finns fortfarande en del av dem kvar. Någon grundlig inventering är inte genomförd men en art som har hittats är den släta tallkapuschongbaggen som lägger sina ägg enbart i bränd bark av tall och gran. Den har minskat kraftigt i hela landet och ingår i Naturvårdsverkets speciella åtgärdsprogram för hotade arter.

Dessutom finns gnagspår efter raggbock och reliktbock, två arter som behöver gammal, solexponerad tall. Något som fanns gott om i äldre tiders glesa, brandpräglade skogar men som nu har blivit så sällsynt att båda arterna har hamnat på Artdatabankens rödlista.

Några vanliga arter i ekoparken

  • Kungsörn

  • Varglav

  • Lunglav och doftticka

  • Brandljud på tall

Visste du att...

  • Ekopark Ejheden ligger i ett av Sveriges rovdjurstätaste områden och på de otillgängliga markerna med gott om bytesdjur jagar fyra av våra fem stora:  björn,  lodjur, varg och kungsörn.

Visste du att...

  • Kungsörnens bon kräver grova tallar som i genomsnitt är 320 år gamla. 
  • Deras bon kan väga upp till ett ton och idag är det ont om träd som klarar en sådan tyngd.

Visste du att...

  • Den intensivt gula varglaven som växer på solbelysta torrtallar har fått sitt namn av att den förr i tiden blandades med krossat glas i åtlar för att förgifta vargar.