Naturvård

Naturvård

För att bevara den biologiska mångfalden krävs olika metoder – från aktiv skötsel till orördhet. I Ekopark Käringberget strävar vi efter att öka andelen skogar med höga naturvärden.

Tallnaturskog

För att ligga så långt österut i länet har ekoparken anmärkningsvärt många och välbevarade olikåldriga tallskogar. Cirka fem procent av ekoparken består av så kallade tallnaturskogar. Sveaskogs mål är att tredubbla dessa. För att nå dit kommer man att genomföra naturvårdsbränningar och även lämna äldre tallområden orörda.

Grannaturskog

Cirka fyra procent av ekoparken består av granskogar som redan i dag har höga naturvärden. Med målet att fördubbla denna andel kommer Sveaskog att lämna många äldre granskogar för fri utveckling. I vissa bestånd kommer utvecklingen att påskyndas, exempelvis genom att döda ett antal träd i bestånden för att skapa död ved.

Lövnaturskog och lövrik skog

Idag består cirka fyra procent av ekoparken av lövrika barrnaturskogar och cirka en procent består av lövnaturskogar. Inom området finns också stora lövinslag i de yngre skogarna. Lövnaturskogen är viktig för en lång rad djur och växter. Sveaskog kommer därför att bevara och utveckla lövandelen genom aktiva åtgärder som exempelvis avverkning av gran eller naturvårdsbränningar. Den lövrika barrnaturskogen kommer på sikt att tredubbla sin areal inom ekoparken och arealen lövnaturskog kommer att öka hela elva gånger.

Produktionsskog

Skogsbestånd utan höga naturvärden används för att producera virke. Vid gallringar och avverkningar här lämnar Sveaskog 5-70 procent av skogen. I nära hälften av produktionsskogen lämnar Sveaskog en förstärkt hänsyn (PF) vilket innebär att minst 15 procent av arealen lämnas som naturhänsyn. Anpassade avverkningsmetoder används längs med trafikerade vägar och leder.

Skogsbäckar och sjöar

Förutom Lögdeälven har Ekopark Käringberget många värdefulla skogsbäckar och sjöar som ger livsutrymme för bland annat öring. För att utveckla och bevara naturvärdena i dessa vattenmiljöer kommer Sveaskog att spara större områden skog i anslutning till vattendragen.

Myrmarker

Inom Ekopark Käringberget finns en del myrmark, mindre myrdråg och tallmyrar. Överlag är de större myrområdena obetydligt påverkade av dikningar och har ofta höga naturvärden kopplade till mångformighet, vegetation, flora och fågelfauna. Sveaskog avser att ta särskild hänsyn till ekoparkens myrmarker.

Restaurering av skogliga våtmarker

I stort sett all fuktig och blöt produktiv skogsmark inom Ekopark Käringberget har dikats. Därför väntar ett stort arbete med restaurering av skogliga våtmarker.

Vad är en ekopark?

  • Vi har skapat 37 ekoparker. En ekopark är ett större sammanhängande skogslandskap med höga naturvärden och naturvårdsambitioner. 
  • En ekopark är minst 1000 hektar stor och minst 50 procent av den produktiva skogsmarken används som naturvårdsareal. 
  • I våra ekoparker kombinerar vi naturvård och ett hållbart skogsbruk för att öka naturvärden samt skapa områden för rekreation och sociala aktiviteter.
  • Varje ekopark har en skräddarsydd skötselplan som är fastlagd i ett formellt 50-årigt avtal mellan Skogsstyrelsen och Sveaskog. I planen anges mål för olika delområden samt vilka områden som är avsatta för naturvård och var vi bedriver skogsbruk.

Pågående projekt

  • Inventering av skogslevande fåglar
    I Käringberget och fem andra ekoparker görs standardiserade fågelinventeringar under vårarna sedan 2007. Det är en del av Sveaskogs och WWF:s projekt Effekt 20. Meningen är att se om Sveaskogs arbete med naturvård på landskapsnivå får den positiva effekt på fågellivet som man önskar. Ansvarig är Mats Larshagen, som nås på e-post mats.larshagen@sveaskog.se.

Visste du att...

  • Ekoparksområdet har under lång tid nyttjats av samer och rennäring. Idag är det Vilhelmina Norra Sameby som nyttjar markerna. 
  • Tack vare de fina tallhedarna utgör ekoparken ett nyckelområde för dem och är ett mycket viktigt renbetesområde vintertid. Höst- och vårflyttleder går genom området, vilket även fungerar som uppsamlingsplats. 
  • Rennäringens verksamhet styrs av väder och årstidsvariationer. Under oktober-november, när hösten övergår i vinter, börjar nedvandringen från sommarbetesmarkerna i fjällen. Från januari till ungefär april håller sedan renarna till i ekoparken. De främsta betesmarkerna återfinns i ådalarna där det mindre snödjupet underlättar bete.