Jag parkerade bilen vid parkeringen intill Valfrid Paulsen-reservatet i Ekopark Skatan. Det låg regn i luften men temperaturen var mild. Redan på vägen hit var det uppenbart att hösten var på väg, träden hade börjat skifta färg. Jag lyfte av cykeln från bilen och den känsla av spänning som alltid kommer när man ska cykla MTB på en helt ny led infann sig.

Den första sträckan visade sig ganska enkel rent tekniskt vilket var en bra start för att bli varm i kläderna. Det gick lätt att få upp fart på stigen som bestod av packad fin sand. En bit in på leden tog jag en avstickare och cyklade Långtjärn runt, en smal singletrack som löper på skrå längs med åsen.

Precis när jag kommit fram till vindskyddet vid Långtjärnen och Östersjön börjad det blåsa upp och ett lättare regn drog in. Jag passade på att pausa innan jag cyklade vidare upp på Isälvsleden mot Sundkammen. Den här sträckan visade sig vara MTB-cykling i toppklass.

Isälvsleden snirklar sig upp och ner hela tiden i mitten på kammen. Lagom utmanande, men jag måste erkänna att jag var tvungen att leda cykeln uppför några av de brantaste partierna. Nerför var det bara att släppa på men det krävdes koncentrerad cykling då rötterna på stigen hade blivit hala av de senaste dagarnas regnande. Den känsliga terrängen innebär att det krävs kontrollerad inbromsning för att undvika stoppsladdar som kan skada stigen.

Området på Sundkammen har utsatts för brand och resultat såg dramatiskt ut med tallarnas svarta bark och de förkolnade trädstammar som låg i blåbärs- och lingonriset, känslan förstärktes av storlommens melankoliska läte. Jag stannade till vid slutet på Sundkammen, där låg den båt förtöjd som möjliggör en fortsättning på leden mot Åmsele. Jag valde dock att vända tillbaka och cyklade sedan mot Mörtberget.

Jag hade en tanke att cykla runt hela Mörtberget men valde att cykla upp för Mörtbergsvägen för att komma upp på höjden. Jag följde vägen ända upp och hade hoppats att det därifrån skulle vara möjligt att cykla någon stig men jag hamnade i stället vid en myr i vacker höstskrud. Att fortsätta cykla i obanad terräng kändes varken lockande eller lämpligt och när det började blåsa upp till regn beslutade jag mig för att vända tillbaka till parkeringen och avsluta min tur i Ekopark Skatan.

Sammanfattningsvis så bjuder Isälvsleden på fantastiskt fin stigcykling i Skatans unika miljö. Den lämpar sig både för nybörjare och mer erfarna cyklister och går att genomföra både under sommartid och in på hösten.