Naturvärden

Mycket av skogarna i Ekopark Grytaberg kom upp efter avverkningar på 1800-talet. Tidens gång kommer att göra dem till mer och mer trolska gammelskogar. Men i delar av ekoparken kommer Sveaskog att skynda på processen för att höja naturvärdena. 

Bränder skapar nytt liv

Kombinationen av brandpräglade storskogar och öppna kulturmarker har gjort ekoparken till hemvist för många ovanliga insekter. Här finns över 30 insektsarter som finns med på Sveriges ”rödlista” över arter som har minskat kraftigt eller är mycket sällsynta. De här små djuren var vanligare när hela landet såg ut mer som Ekopark Grytaberg. En av arterna är reliktbock, som trivs i riktigt gamla, solbelysta tallar.

För att bevara ekoparkens många lövträd och gammeltallar på lång sikt måste det brinna ibland, som skogarna gjorde innan människan började lägga sig i. Elden är också viktig för många hotade arter. Därför kommer Sveaskog att anlägga kontrollerade naturvårdsbränder i ekoparken.

Livet i den döda veden

Döda träd är basmat för mängder av djur, växter och svampar. Med skogsbrukets intåg har den döda veden minskat dramatiskt och därmed också dess invånare. I Ekopark Grytaberg finns fortfarande ganska gott om stående och liggande döda träd, och därför har några av gammelskogens arter fått en fristad här. Det är till exempel vedsvampar som kristallticka, gränsticka och lappticka.

Lappticka

Fler lövträd i framtiden

Många fåglar och insekter är beroende av lövträd för sin överlevnad. Därför kommer Sveaskog att ge lövet större utrymme i den framtida i ekoparken. Det kan handla om att avverka gran på gamla kulturmarker, att gallra bort gran i gamla lövskogar eller om naturvårdsbränder.

Skogar för virkesproduktion

48 procent av ekoparkens skogar kommer att brukas, men självklart med stor hänsyn till natur- och kulturvärden. Det blir de områden där naturvärdena är mycket låga idag. Sveaskog bedömer då att det gör större nytta att spara naturvårdsskogar på andra håll.

De fyra stora

Björnar uppskattar ekoparkens stillhet och de rika bärmarkerna. De håller sig undan när de hör röster eller känner människolukt men om du börjar titta efter klomärken i torrträd och gamla utrivna myrbon så blir det tydligt att de är vanliga. Ingen lämnar så stora spillningshögar efter sig som björnen, och ingen annan spillning är så full med bär om höstarna. Även varg, lo och ibland till och med järv rör sig i området.

björn.jpg

 

Visste du att...

  • Skogsfru Epipogium aphyllum är en orkidé som saknar klorofyll och hela växten är därför vit- eller gulaktig. 
  • Den hämtar näring genom symbios med svampar, och kan leva ett dolt underjordiskt liv i flera år. På många platser har den plötsligt dykt upp i mossan och sedan aldrig återkommit. I Galhammar finns dock flera ställen där skogsfrun kommer varje år i juli-augusti. 
  • En typisk skogsfrulokal är en örtrik granskog med kalkrik mark och inblandning av sälg, asp eller gråal. Arten är mycket känslig för uttorkning och överlever inte om träden omkring den avverkas.

Vad är en ekopark?

  • Sveaskog har skapat 37 ekoparker. En ekopark är ett större sammanhängande skogslandskap med höga naturvärden och naturvårdsambitioner. 
  • En ekopark är minst 1000 hektar stor och minst 50 procent av den produktiva skogsmarken används som naturvårdsareal. 
  • I våra ekoparker kombinerar vi naturvård och ett hållbart skogsbruk för att öka naturvärden samt skapa områden för rekreation och sociala aktiviteter.
  • Varje ekopark har en egen ekoparksplan som är ett ramdokument för skötseln av ekoparken. Den innehåller bland annat information om natur- och kulturvärden samt naturvårdsmål inom ekoparken.
  • För varje ekopark finns ett ekoparksavtal mellan Skogsstyrelsen och Sveaskog som garanterar att naturvårdsambitionerna i ekoparken följs.
  • Lär dig mer om våra ekoparker