Kulturhistoria

I Ekopark Raslångens magra och steniga gränstrakter betade djuren även tidvis i skogen, och tidigt reglerades hur svinen fick släppas i ollonskogen. 

Om var det långt att bära hem potatisen från svedjebrukets marker grävde man ner knölarna i skogen över vintern. Potatisgroparna är idag kulturminnen, liksom spåren av tjärdalar och kolmilor, och anordningarna där linet hängdes på tork.

Man ser inte många hus kring sjön Raslången, bara vid Gillesnäs och Alltidhult straxt utanför ekoparkens östra sida. Tidigare fanns ytterligare en gård, Västervik, längst in i viken väster om Västerviksnäs, men den brann ner omkring år 1900. Husgrunderna och flera av betesmarkerna har restaurerats, ett arbete som ingår i ekoparkens skötsel. Nu betar både kor och får på de gamla betesmarkerna.

Minnen från bygderna kring Raslången finns också bevarade i den svenska litteraturen, av Harry Martinson och Sven Edvin Salje, som inspirerades av landskapet och människorna under sina uppväxtår här.