Mindre områden med höga naturvärden i skogen lämnas kvar vid en avverkning som så kallad miljöhänsyn. Det kan exempelvis vara skogsgrupper som innehåller död ved, gamla grova träd eller skyddszoner vid vattendrag. Större områden sparas i sin helhet som så kallade frivilliga avsättningar. På så vis kan värdefulla strukturer, substrat och miljöer finnas tillsammans med ett hållbart skogsbruk i samma skog även i framtiden.

Syftet med naturvärdesbedömningen är att vi ska kunna ta ställning till om en skog ska brukas med miljöhänsyn eller avsättas för naturvård, samt om det behövs naturvårdande skötsel för att bevara eller förstärka de naturvärden skogen har.

En naturvärdesbedömning handlar om att bedöma hur höga naturvärden en skog har genom att titta på naturvårdsmässigt viktiga strukturer och arter, skogens historik, samt identifiera hänsynskrävande biotoper.

Olika skogsbolag och skogsägare använder lite olika metoder för att göra naturvärdesbedömningar. Sveaskog använder en metod som arbetats fram i samverkan med Skogsstyrelsen.

Metoden finns tydligt beskriven i en instruktion och alla som arbetar med naturvärdesbedömning på Sveaskog har utbildats i metoden. Metoden kan enkelt beskrivas som att den består av tre delar: inventering, bedömning och beskrivning.

Bestånd som enligt metoden bedöms hålla höga naturvärden avsätts som naturvårdsskog.

Så här går metoden till

Inventering

Naturvärdesbedömningen bygger på att naturvärdesdata samlas in från ett antal provytor och sedan sammanställs för att ge en representativ bild av beståndet.

Antalet provytor beror på beståndets storlek, samt hur variationsrik skogen inom beståndet är. Provytornas placering är jämnt fördelade över beståndet och bestäms innan inventeringen påbörjas. En provyta är cirkelformad och har en radie på 18 meter. Inom varje provyta noterar inventeraren förekomst av olika element, strukturer och om provytan utgörs av någon särskilt värdefull miljö.

Bland annat så räknas antalet naturvärdesträd, döda stående träd och döda träd som ligger på marken. Inom varje provyta noteras också artfynd och olika karaktärer som kan tyda på kontinuitet eller ge en bild av beståndets historik. Enligt Sveaskogs naturvärdesbedömningsmetod ska inventeraren också följa ett nycklingsschema som stöd för att bedöma om beståndet eller del av beståndet är en så kallad hänsynskrävande biotop.
Värdena på provytan sammanställs och en bedömning görs av provytan - har den höga naturvärden, inga naturvärden eller är den ett gränsfall?

Även mellan provytorna noterar inventeraren information om beståndet, till exempel förekomsten av särskilda naturvårdsarter.

Bedömning

När alla provytor har inventerats ger dessa en översiktlig bild av om beståndet har höga naturvärden eller inte. Det kan också visa sig att en del av beståndet har höga naturvärden medan resten inte har det. Då delas beståndet.

Bedömningen av beståndets naturvärden görs genom att den redan insamlade informationen vägs samman. Om beståndet har delats så görs en enskild bedömning för respektive del. Utifrån insamlade data sätts olika naturvärdesbetyg utifrån en rad parametrar. Betygen ligger som grund för den slutgiltiga naturvärdesbedömningen, men även helheten vägs in.

Bestånd som enligt metoden bedöms hålla höga naturvärden avsätts som naturvårdsskog. Bestånd som inte uppfyller dessa kriterier klassas som produktionsskog.

Beskrivning

För de bestånd som enligt bedömningen är naturvårdsskogar så sätts etiketter som till exempel nyckelbiotop, hänsynskrävande biotop eller naturvärdeslokal . Sista delen i naturvärdesbedömningen innebär att långsiktiga och framtida mål med naturvårdsskogen anges tillsammans med en beskrivning av eventuell naturvårdande skötsel som behövs för att nå målet. Det innebär att skötselåtgärder utförs också i naturvårdsskogar, men de syftar då alltid enbart till att bevara eller förstärka beståndets naturvärden.

I de bestånd som enligt naturvärdesbedömningen är produktionsskog så lämnas generell eller förstärkt miljöhänsyn vid avverkning. Det innebär att till exempel lövträd, större trädgrupper, grova och gamla träd och död ved sparas. Det görs för att vi i framtiden ska ha så varierade skogar som möjligt vad gäller ålder, lövträdsinslag och olika livsmiljöer.

Naturvärdesbedömningen och naturvärdena inom de olika provytorna ligger som grund för bedömningen av hur stor hänsynsandelen ska vara och också vilka delar som kan vara lämpliga att spara som hänsyn.