Debattartikel: "Skogsutredningen skapar ordning och reda"

Föga förvånande har utredningen blivit en tacksam projektionsyta för skogsdebatten. I en utredning som på bredden täcker in skogsbrukets olika aspekter och regleringar är det svårt att inte spinna vidare på sådant som det senaste årtiondet debatterats livligt. De som vill att produktionen av skogsråvara ska optimeras för att ersätta fossila material menar att utredningen kommer att möjliggöra ett betydligt intensivare skogsbruk framöver. De som vill ha mer naturhänsyn och större arealer som undantas skogsbruk bekymrar sig exempelvis över att det finns ett förslag om att sätta ett mål för naturvårdsarealer. Listan på reaktioner kan göras lång.

Men merparten av reaktionerna handlar egentligen inte om utredningens förslag eftersom de framför allt handlar om att skapa en fungerande struktur för produktionsdelen av skogsbruket, inte om konkreta åtgärder eller målnivåer. Höjer man blicken lite är det inte svårt att se att betänkandet snarare är en komplettering till den tidigare skogsutredningen som behandlade principer för naturvård och ersättningar. Örlander adresserar en rad punkter där alla parter, oavsett om man kommer från ett naturvårdsperspektiv eller ett produktionsperspektiv (eller båda vilket faktiskt är möjligt!), skulle tjäna på att regelverket moderniseras och förtydligas. Ur Sveaskogs perspektiv adresserar utredningen hinder vi ser för att kunna utveckla ett mer varierat och anpassat skogsbruk.

Vi vill gärna uppmärksamma några av de svagheter i dagens system som utredarens förslag försöker åtgärda:

1. Det saknas idag mål och styrning för hur stora naturvårdsavsättningarna ska vara och hur markägare ska kompenseras för dessa. När ingen vet vad som gäller och det saknas resurser försätts många markägare i en svår situation som omöjliggör ett konstruktivt samarbete mellan markägarna och de myndigheter som ansvarar för skyddet av natur. Utredaren ger inte konkreta mål för detta, men skapar en struktur där politiker och myndigheter kan förtydliga vad som gäller.
2. Klimatförändringarna leder till att medeltemperaturen i hela landet stiger med ökade nederbördsmängder och torka som följd. Detta är något vi skogsägare redan i dag måste ta hänsyn till vid avverkning och återplantering. Vilka nya trädsorter kommer att klara ett förändrat klimat? I många fall är svaret att frön från de träd som står där idag helt enkelt inte har den genetik som krävs för framtiden. På vissa platser i södra Sverige är det svårt att landa i någon annan slutsats än att vi kommer att behöva ta in nya trädsorter, importerade från exempelvis norra Tyskland, till följd av att klimatet förändrats. Att utredaren vill ändra regelverk kring detta är alltså rimligt – behovet av ett aktivt myndighetsarbete som ger möjlighet att skapa livskraftiga skogar utifrån förändrade livsmiljöer är stort.
3. Det råder en djup oenighet i såväl forskningsvärlden som bland miljöorganisationer och företag kring skogens klimatpåverkan. Vissa menar att skogen ska sparas av klimatskäl. Andra anser att skogen ska avverkas i så hög grad som möjligt av klimatskäl. Sveaskog, som anser att svaret ligger någonstans mitt emellan, kan konstatera att osäkerheten innebär att det är svårt att på ett vettigt sätt redovisa bolagets klimatavtryck och delta i en seriös debatt i frågan. Sverige, som ofta lyfter fram sitt skogsbruk i europeiska sammanhang, kan på myndighetsnivå inte göra en bedömning kring i vilken grad skogsråvara ersätter andra produkter och hur det ska beräknas. Det öppnar vägen för att alla gör lite som de vill. Vilket också är det som sker idag. Utredaren menar att politiken bör ta ansvar för att myndigheterna gör en sådan beräkning, vilket vi naturligtvis tycker är rimligt.

Det är alltså värt att notera att Örlander inte själv försöker sig på att avgöra exakt vad som ska göras eller vilken målnivå som ska sättas. Det överlåter han till de myndigheter som bär ansvaret. För Sveaskogs del är svaret tydligt: att ge förutsättningar för bättre beslutsfattande i en för hela landet viktig fråga kan inte vara fel. Vad myndigheterna sedan fattar för beslut är en annan sak och borde vara en helt annan debatt.  

Det är bekvämt för skogssektorns debattörer att falla tillbaka i sin comfort zone och polarisera debatten utifrån ett rent industriellt perspektiv eller ett naturvårdsperspektiv. Men antagligen leder det ingenvart. Den här utredningen förtjänar en betydligt mer konstruktiv dialog än så.

Erik Brandsma, vd, Sveaskog