Hedströmmens avrinningsområde i Bergslagen sträcker sig över kommunerna Skinnskatteberg, Köping, Lindesberg och Smedjebacken. Sveaskog har mark i samtliga kommuner.

- Som markägare har Sveaskog ansvar för att förvalta marken på ett bra sätt. Därför omfattar vårt arbete olika vattenvårdande insatser i området. Projektet kring flodpärlmusslan är ett exempel, säger Mikael Rhönnstad, fiskeansvarig på Sveaskog.

Två metoder har använts för att infektera värdfiskar. Den första innebär att plastbackar med gravida musslor och små öringar placeras i vattnet. Där får de ligga kvar tills musslorna mognar och släpper ut glochidier – larverna som så småningom utvecklas till nya musslor.

Den andra metoden förutsätter att man lyckas samla in livskraftiga glochidier i fält. Därefter kan värdfisken infekteras direkt på plats, varefter den återutsätts i vattendraget.

Bild på glochidier i stereolupp.  Foto: Daniel Wendesten. 

- Det här gör vi för att stärka bestånden kring Hedströmmen där de är väldigt svaga. Eftersom det finns tillrinnande vattendrag, som Håltjärnsbäcken, där bestånden är betydligt rikare har jag även letat efter gravida musslor där, berättar Daniel Wendesten som är biolog hos Sportfiskarna.

I jakten på lämpliga musslor öppnas de som fångas in med en tång som inte skadar musslan. Därefter undersöker Daniel om de är gravida och tillräckligt mogna för att kunna infektera en fisk. Det ser man på att de har glochidier som utvecklats i gälarna.

En lång process

När naturen får sköta sitt blir musslorna gravida i juni. Larvmassan mognar och släpps ut i skiftet juli-augusti, och öringen blir infekterad och bär på larverna till maj-juni nästkommande år. Larverna lever med andra ord som parasiter på fisken under den här utvecklingsfasen.

Sedan släpper de 0,3 millimeter stora musslorna taget om fiskens gälar och hamnar på botten i vattendraget. Då gäller det att de hamnar på rätt plats. En syrerik botten med sand och en del grus är att föredra. Botten ska helst inte domineras av större substrat och absolut inte lera.

Musslorna gräver ner sig för att växa till sig. Efter 5–10 år letar de sig upp i substratet, och sätter sig i den så kallade filtreringspositionen. Vid det laget har de kommit till det viktiga stadium då chansen att överleva ökar. Musslorna börjar växa snabbare, och är synliga för den som vet var man ska leta efter dem.

- I projektet vill vi hjälpa naturen på traven, genom att samla larver och infektera fisken med larvmassa i plastbacken. När fiskarna infekterats släpps de ut i vattnet igen. Man kollar fiskens gälar regelbundet tills graden av infektion är rätt. Den får inte bli för infekterad, för då kan den ta skada eftersom det kan begränsa syreupptagningsförmågan, berättar Daniel Wendesten.

Bilden visar vuxna flodpärlmusslor (Margaritifera margaritifera) från Hedströmmen. Foto: Daniel Wendesten. 

Rekordstor insats

Att fånga en tillräckligt stor mängd fisk kräver väldigt mycket tid. Elfiske har tidigare gett från en handfull upp till 90 fiskar i bästa fall. Men i fjol lyckades vi åstadkomma en rekordstor infektion av omkring 700 fiskindivider genom att använda odlade yngel av älveget material*, det vill säga från lokal öring som finns naturligt i avrinningsområdet. Den infekterade öringen placerades ut på tre olika platser i Hedströmmens huvudfåra.

- Det är den största utsättning som någonsin har gjorts på ett bräde! Det kunde vi genomföra tack vare gott samarbete med Sveaskog. Medarbetare på Sveaskog kramar rom från öringen, och rommen placeras sedan på Klotens fiskodling där den utvecklas till yngel som används vid infekteringen, säger Daniel Wendesten och tillägger:

- Allt blir så mycket enklare när man samarbetar med en partner som har rådighet och dessutom sitter på värdfisk!

I våras följdes insatserna från sommaren 2024 upp. Fisk som tidigare satts ut i Hedströmmen återfångades, och allt tyder på att fjolårets försök varit framgångsrikt. Fisken var infekterad – en tydlig indikation på att metoden fungerade väl.

Projektet har förlängts, och nya försök liknande de som genomfördes förra året äger rum under augusti 2025.

Bild på infekterad fisk från uppföljningen i maj 2025.  Foto: Malin Kjellin. 

Gynnsamt samarbete

Projektet har initialt finansierats med medel från Länsstyrelsen. Sveaskog har bidragit med medarbetare, fisk och lämpliga vatten. Och det Daniel Wendesten har sett så här långt lovar gott inför framtiden.

- Om vi upprepar detta under ett antal år kommer vi att få resultat! Det finns exempel i Göteborg där vi kan se en återetablering av flodpärlmussla i bäckarna, säger han.

Även Mikael Rhönnstad är nöjd, och lyfter fram det goda samarbetet:

- Sveaskog samarbetar med Sportfiskarna kring flera restaureringsåtgärder vid vatten. De har god operativ kunskap och jag ser fram emot en fortsättning. Parallellt ökar vi kunskapen i Sveaskog så att vi kan göra fler vattenvårdande insatser även i egen regi.

Små flodpärlmusslor från Lärjeån i Göteborg. Foto: Daniel Wendesten. 

Ett exempel på redan utfört arbete är de kantzoner som Sveaskog har skapat i den aktuella geografin. Det handlar om vattendrag på sammanlagt åtta mil där Sveaskog haft som naturvårdsmål att skapa 16 mil kantzon (på båda sidor om vattnet), som är mellan tio och 280 meter breda.

- Det har varit ett omfattande jobb som tagit Sveaskogs miljö- och naturvårdsspecialister samt övriga engagerade funktioner tre år att genomföra. Under flera hundra år har människan tidigare skapat dammar och rensat dessa vattendrag i omgångar, berättar Mikael.

Rent praktiskt innebär det att man eftersträvat en så ursprunglig karaktär som möjligt utefter vattendragen, bland annat genom att använda sig av ett mer varierat skogsbruk.

- Vi ska ha varierade kantzoner baserat på de förutsättningar som marken har, avslutar Mikael Rhönnstad.

*Älveget material syftar på fisk som är avkomma från den specifika vattenmiljö där de ska sättas ut. Att använda älveget material vid utsättning av fisk anses generellt ge det bästa resultatet då dessa fiskar är anpassade till miljön. I projektet bidrar det till att infektion av musslans larver, glochidier, sker på ett så naturligt sätt som möjligt.