Kulturhistoria

Spår av skogsbruk och flottning är nästan det enda som vittnar om att männniskor har rört sig i området. Men för den som tittar noga finns mycket äldre lämningar än så. 

Trots den karga, steniga marken är området rikt på fisk och vilt, och befolkades redan på stenåldern. Stora mängder av avslagna stenflisor, skrapor och en gammal pilspets har hittats längs Skärvagsjöns och Guttusjöns stränder. Här måste stenåldersmänniskorna ha tänt sina eldar om kvällen.

Söder om Guttusjön finns fångstgropar från forna dagars jakt på älg och vildren. 

Senare, med jordbrukets intåg, blev området folktomt. På 1900-talet blev skogen den stora rikedomen, och timmer flottades längs flera av ekoparkens vattendrag. Den sista stocken flöt förbi 1970, men fortfarande finns spår av flottarnas dagar, som flottningsdammar, husgrunder efter flottarnas bostäder och så kallade stenkistor som blockerade biflöden i älvarna.

Idag används ekoparken som bete för renar från Idre sameby.